Konsten att göra inget

Många gånger är just konsten att göra inget en prövning. Inte att inget göra i sig utan att inget göra och samtidigt känna sig nöjd med det. Det är som det ligger ett måste i att göra nyttiga viktiga saker för att kunna få känna sig nöjd. Det är på något sätt inte ok att göra inget och bara finnas. 

Vi kan skylla på Luther men jag tror att det är djupare än så. Jag tror det handlar  om hur vi vill defineriera oss. Det är kanske därför detta med att handlar blir något viktigt för då har vi gjort något och vi har haft ett ärende. 

I dessa dagar är vi lediga och vad vi gör är att vi just går och handlar på vår lediga tid. Det har byggts stora tempel som vi avgudar och där vi går och handlar för att känna oss nyttiga och där vi definierar oss. 

Jag är inte framme än men jag ser hur tokigt allt blir. Jag gör som alla andra och jag har också svårt att sitta på en sten och andas, ligga och läsa en bok, se på en film eller bara ligga, titta i taket och drömma och känna att Johan du ör ok och du behöver inte göra något för att ändå vara ok. 

Kan du tillåta dig att vara "onyttig" och ändå älska dig själv och det du gör? Välja att definiera dig genom att bara vara?