Jag det lärande barnet

Jag hade inte suttit där jag sitter idag om jag inte lärt mig en massa genom livet. Jag hade inte kunnat tänka som jag gör idag om jag inte upplevt och lärt mig av gårdagen. Det är fullständigt omöjligt. Jag jade varit någon annan, inte just den jag möter idag. 

Allt som jag fyllt mig själv med från det jag blev nyfödd och kanske redan innan är erfarenheter, lärdomar och kunskap som jag förvaltar idag. Lärandet fortsätter  och tar inte slut förrän den dag jag släcker mina ögon och somnar in för sista gången. 

Barnet vet instinktivt att de behöver lära och de gör det genom leken. De vet att de måste och därför blir det av. De behöver lära sig att klara sig själv. För att lära sig vet de också att de behöver ta olika risker. Det vet också att i samtliga misslyckanden ligger lärandet. Misslyckandet som lär oss att dra slutsater så att chansen ökar att barnet överlever. Kroppens känslor agerar tillsammans med kroppens tankar och handlingar. Allt har ett syfte, att få mänskligheten att överleva för att kunna fortplanta sig. Detta sker på samma sätt för alla idag levande organismer,

Flera av oss kanske tror att tro att detta lärande enbart är något som sker när vi är unga. Detta pågår hela livet det är det som är så figgigt. Varje ny situation och varje nytt möte har en lärdom med sig. Lärdomar som får oss att bli bättre. 

Det är när vi inte insett detta som vi får problem. När vi fastnar i gammalt tänk och gamla beteenden. När vi tror att de slutsater vi gjorde som barn fortfarande gäller 20, 30, 40 år senare. När vi vägrar att lära om och låter oss själva sitta fast i det gamla. 

Det må var så att vi tror att det är ett sätt att skydda oss men det kommer att leda till vår egen död. Vi skyddar oss från gamla monster även fast det är helt nya monster som står på scenen och de gamla har försvunnit för länge sedan. De monster vi tror oss se idag är ofta spegelbilder av våra gamla rädslor. 

När vi förstår att allt nytt vi lär oss är verktyg för den nya verkligheten och att de är kunskaper som vi även kan lära ut till andra, då har vi fattat vad livet handlar om. 

Alla mina motgångar, nederlag, felsteg och beteenden är egentligen enbart ämnen i en lång skola, som jag går. Livets skola som ger mig all den kunskap och de verktyg jag behöver för att bli en människa som både lever vidare men också lever ett för mig bra liv. Varje dag har jag förmån att gå i denna skola och det är upp till mig om jag väljer att lära mig av det som sker. Reflektera, fatta nya beslut och agera. 

Jag är tacksam för att det är på detta sätt även fast jag ibland inte haft förmågan att se det på detta sätt. 

När jag till slut insåg att mina egna egenheter och mindre lyckade beteende kunde bli positiva tillgångar kom också ett viktigt lärande till mig. Det jag föraktade hos mig själv kunde bli styrkor inte svagheter. 

Hur ser du på ditt eget lärande och har du upplevt att dina egna negativa beteenden och erfarenheter kan leda till något bra. Berätta gärna.