Jag det hemliga barnet

Berätta för helsike inte hur du mår och vad du gör när det inte är kul. Låt inte världen eller dina närmaste vänner veta vilka innersta tankar och känslor du har. Håll allting för dig själv. Knyt näven i fickan och stå ut. Låt dina tankar göra ditt liv invecklat och låt dina negativa känslor ta över. Låt dig leva i ditt livs största lögn. Straffa dig med detta, det kommer att göra dig rik för det är precis så du känner dig och så du vill ha det. Detta är din framgång. Var hemlig. Du kommer att lyckas med detta. 

Men om du vill något annat än detta börja med att sluta att vara hemlig om dig själv. 

Jag vet att du en gång såg det som en strategi för att överleva. Jag vet att du en gång kanske inte hade något annat val än detta och att du var mycket ung kanske rent av ett litet barn. Jag vet att det kanske var så att allt som hände tog du på dig själv,  i tron att allt skulle bli bra. Men det blev inte bra. Det blev sämre för detta lilla barn offrade sig själv och det barnet var kanske du. 

Jag var detta lilla barn som valde att låta mig vara ensam. Jag valde till en början att vara blyg och tyst. Jag valde att ta på mig allas bekymmer och hålla det för mig själv. Jag försökte rädda men förlorade mig själv. 

Jag tror att en del av min senare räddning var att jag började berätta min historia. Först för kompisar föräldrar och sedan till mina vänner. Jag klarade det ett tag men sedan började jag bli hemlig med det som fanns inne i mig. Jag kände att jag ändå hade saker att dölja som handlade om mig. Jag ville visa en bild som jag ville andra skulle se men inne i mig fanns något annat. 

Mina hemligheter blev mitt vapen det var bara det att jag skadade mig själv med detta vapen. Jag fick konstiga tankar som gav mig konstiga känslor som fick mig att göra konstiga saker. Lögnen var en del av detta vapen. Tystnaden en annan. Den tysta harmen en tredje. 

Jag levde i en egen lögn mycket länge efter det jag tystnat om mig själv. Jag talade en massa men om sådant jag ville att andra skulle höra. Jag talade inte om sådant som gjorde mig rädd och osäker, sådant som jag egentligen hade behövt släppa ifrån mig. Jag lät mina tankar om mig själv växa sig till en stor lögn. Utifrån den lögnen agerade jag.

Det var först när jag slutade att ljuga för mig själv och började släppa på mina hemligheter som mitt liv kom tillbaka. Det var då jag kunde börja få distans till mina egna tankar om mig själv. 

Jag är mindre hemlig idag och denna bloggresa är en del av detta. 

Är du hemlig? Är det bra för dig?