Det gör så ont att se vad vi gör

Jag ser det varje dag oftast i det fördolda. Människor som gömmer sig bakom sina tangentbord och helt utan hämningar visar sitt innersta väsen och sina egna rädslor. Nej inte på ett sätt så jag kan känna en delaktighet utan på ett sätt som enbart handlar om att förakta, döma, förödmjuka och utsätta andra för sitt eget inre förakt.

De som utsätts är de som är svaga, utsatta eller på annat sätt kanske själva känner sig marginaliserade. Debatten saknar den genuina nyfikenheten och översköljs istället av den dömande retoriken. 

Invandrare, ensamma, tiggare, kriminella, missbrukare, olika avvikande grupper, män eller kvinnor som söker andra lösningar än de som är gängse. Arbetare eller tjänstemän, rika eller fattiga, höger eller vänsterpolitiker, människor med avvikande klädsel, människor som gör annorlunda, människor som använder andra ord än de som är politiskt korrekta, myndigheters agerande, människor som gör tokiga saker och begår misstag. Alla pekas ut, fördöms och föraktas med samma retorik och samma skällsord. Dialogen är den samma det är bara offren och händelserna som skiftar. Facebook och andra sociala medier är fyllda av detta där var och en tror sig agera med den digitala skärmen som skydd sittande i sitt vardagsrum. Men så är det inte, vi alla ser dig och du ser alla. Vi ser den nakenhet vi alla presenterar.

Resultatet av allt detta är att människor blir utsatta och blir berörda, visst kan det vara så att fel kan ha begåtts eller att handlingar görs med tveksamma syften. Visst kan det vara så att en och annan nästan förtjänar att få bli utsatt för att känna smärtan av det som kanske har skett. Men det är sammantaget så få jämfört med den grupp av människor som blir utsatta för dina skällsord och ditt förakt. 

Just nu känner jag att det gör ont att det är på detta vis och jag märker samtidigt att jag är en av er. Jag har även varit en av dessa som haft en massa åsikter om allt och alla. Kanske inte med samma retorik och samma kraftuttryck men jag har haft åsikter som jag antingen burit på själva om andra eller som jag talat om för andra. Idag är jag, i visa stycken, i liknande sits som de jag förut fördömde eller hade en massa åsikter om.

Jag kan förstå att det som sker är mitt och ditt eget lidande och att vad vi visar är våra egna offer och vår egen utsatthet som leder fram till detta. Vår egen frustration handlar egentligen inte alls om andra utan det handlar om oss själv men det är de andra som får utstå det vi egentligen känner. Känslan av att vara utsatt och känslan av att vara marginaliserad. För hade det inte varit så hade vi bemött vår omgivning och avvikelser på ett mycket mer kärleksfullt och ödmjukt sätt. Vi hade visat andra respekt och varit mer nyfikna än föraktfulla.

Fördömer du så fort du inte delar vad någon annan tycker, tänker eller gör eller är du beredd att lyssna?

Idag är en dag jag är öppen för andras öden och försök att finna sin egen tillit till att hantera sina egna liv.