När våra barn drabbas

Vi kan göra de värsta misstag och känna oerhörd skam eller skuld i livet. Vi kan älta vår historia och skapa de värsta strategier i tron att vi själva ska kunna överleva. Vi offrar oss själva i egots namn.

Hur mycket vi än har lidit eller lider så handlar det om oss själva. Vi äger oss själva, vi lider själva, vi fattar våra egna beslut själva och vi bär konsekvenserna av vårt liv själva.   

Vi kanske kan eller inte kan rädda oss själva men vi hittar ett sätt att hantera det. 

Men när allt detta vi gjort eller som vi varit en del av på ett eller annat sätt drabbar våra egna barn då förändras allt. När vi ser att våra egna barn bär den börda, som är vår egen, som ett evig arv och vi själva inte kan göra något annat än att se detta pågå, då är smärtan outhärdlig.

När våra barn blivit vuxna och fattar sina egna beslut. När våra barn inte är eller klarar av att göra det vi som föräldrar tror är det bästa och de själva kanske finner andra destruktiva sätt för att mildra sin egen smärtan. Då blir vår egen smärta än större. 

Vi kan inte rädd våra barn de måste rädda sig själva. Vi kan inte ta över deras egen smärta, de måste själva hitta sätt att förlösa den. 

Denna smärta är värre än all annan smärta att se allt detta pågå. Att se allt detta och någonstans veta att det finns ett recept men att de själv måste hitta detta recept.

Inte vill jag att mina barn ska lida så som jag gjorde. Inte vill jag att mina barn ska begå alla de misstag jag gjorde. Inte vill jag att mina barn ska ha samma långa uppförsbacke jag upplevde.

Men så kommer det att bli. De måste leva ut sitt liv och möta sin smärta och sitt lidande. De måste själva göra sina misstag och skapa sin egen skuld och skam. De måste själva nå sin botten för att kunna ta sig upp. De måste själva finna sina nya stigar till sitt nya liv och hitta sitt uppvaknande.

Vad kan jag göra? 

För mig handlar det om att ta hand om mig själv och visa vilken väg jag valt. För mig handlar det om att göra det jag anser för att respektera mig själv. För mig handlar det om att skapa alla förutsättningar som behövs för att vara så närvarande jag någonsin kan för mig själv men också för mina barn. Vara här och nu på ett sätt så att jag, när mina barn behöver mig, kan ge allt jag har av mig av det mina barn behöver så att de själva kan gå vidare. Ta emot den skuld eller skam de ärvt. Tala sanning i allt jag mins. Ge min nakna historia och mina tankar och känslor i vad som gjorde mig till mig. Vara mitt allra genuinaste jag och visa all den kärlek jag har inne i mig för att få mina barn att förstå att det finns en väg och ett annat alternativ. 

Jag kan inte göra deras jobb eller ta över deras smärta och jag kan inte övertyga dem om vad som är bäst för dem men jag kan visa en väg. Jag kan visa en väg som de själva måste pröva om de vill. 

När de funnit att de äger makten att bli vad de vill och känna och tänka precis så de själva vill och de förstår att de själva har lösningen då vet jag att de kommer att bli fria. 

Hur hanterar du dina barns smärta? 

Idag är en dag jag är bara här och nu för att ge allt jag har till någon annan.