Livet, åldrandet och döden

En lite splittrad dag men ok ändå. 

Livet kan bli långt eller kort. I helgen har jag varit hos min morbror som fyllde 95 år i veckan. Livet håller sakta på att ta slut. Kanske nu kanske om en vecka eller om flera år, jag har ingen aning. 

Vi har diskuterat mycket och gör det fortfarande men sakta sakta avtar hans kraft. Idag lite sämre än dagen innan. Kanske tillfälligt. Han är en varm god människa även fast livet han haft varit både upp och ned. Han har säkert inte gjort allt rätt men han har också gjort saker rätt. Det är lite så livet är. Vi har bra dagar och vi har mindre bra dagar. Det är så livet är. I slutet av livet får vi fler dagar som rent fysiskt känns sämre. Livet har en början och ett slut. Ibland blir det sämre innan det blir bättre. Idag berättade han att han kände att han var nära döden. 

Vi är nu på akuten för att min morbror har fått svårt att andas. Han är närvarande och som vanligt ibland men ibland inte alls. 

Jag känner mig lugn och jag vet att vad som än händer kommer det att bli bra. 

Det tar inte lång stund förrän jag själv både tänker på det som varit när det gäller oss tillsammans och hur det kommer att bli. Jag känns mig lugn. Jag kommer också att tänka på hur det kommer att bli när jag själv blir äldre och inte orkar mer. Mycket snurrar i mitt huvud och det känns ok. 

Ju äldre jag blir desto mer tydligt blir det att jag själv också blir äldre och att jag en dag kommer att dö. Så är det.

Jag känner mig tacksam till mitt eget liv även fast jag själv inte gjort allt på rätt sätt. Den jag är idag är just med anledning av att jag levt det liv jag levt. Jag vill inte göra saker om som Jah nu kan göra rätt men jag har gjort fel men också rätt och så kommer det att fortsätta vara. 

Jag lämnade min morbror på sjukhuset där det finns personal som tar hand om honom.  Eventuellt har han vatten i nedre delen av lungan och syresättningen var mindre bra. Det var inte självklart att han ville komma till sjukhuset han senare kom till men efter mycket diskussion fattade han ett beslut att åka med. Egna beslut är en viktig respekt, så ser även sjukvården på det. 

Jag kan just nu inte mer göra än ta hand om mig och förhålla mig till det som händer i mig. Jag känner lugn och jag känner att det blir så det blir och jag vet att min morbror är nöjd med det som är. 

Hur förhåller du dig till åldrandet och när det händer saker med dina anhöriga? 

Idag är en dag jag bara är närvarande i allt som sker.