Jag är min bästa förälder

Vi har alla föräldrar, oavsett om de lever eller inte finns på denna jord längre så har vi föräldrar. De är tydliga för oss även när de inte är det och de har på något sätt bidragit till att vi finns här på denna jord. Vår mamma och pappa kommer alltid att vara vår mamma och pappa. Vissa har också förmånen att ha extra mammor och extra pappor. Våra föräldrar. Föäldrar som vi sett upp till, saknat, varit arga på eller fortfarande är, hatat, älskat ja en massa känslor väcks när vi talar om vår föräldrar. De är på något sätt de viktigaste personerna i vårt liv även i stunder när vi tycker att det inte är så. De berör.

Vi har eller har haft en massa åsikter om vad våra föräldrar skulle ha gjort eller inte gör. Jag tror att vi verkligen vet vad de borde ha gjort istället för det de gjort. Vissa av oss avguda våra föräldrar andra har svårt att göra det eller gör precis tvärt om. Alla tror jag vill älska sina föräldrar men har haft svårt att göra det av en eller annan anledning. Det är som att vi för alltid är barn till våra föräldrar, känslomässigt. 

Jag önskade alltid att mina föräldrar skulle älska mig för den jag var inte för den de ville att jag skulle vara. Problemet var att även jag hade svårt att älska mina föräldrar för de, de var. Jag ville att mina föräldrar skulle vara något de faktiskt inte var. Detta skapade en konflikt både för mig och för dem.

Idag har jag förlåtit mina föräldrar för det de inte var och accepterat att de var precis så som de var. Varken mer eller mindre. De kunde inte annat än att vara precis så de var och jag vet att de i varje stund gjorde så gott de kunnat. 

Hur många gånger har jag inte skyllt på mina föräldrar eller skvallrat på hur de var. Hur många gånger har jag inte låtit bli att släppa in mina föräldrar i mitt liv. Hur många gånger har jag inte sagt att det var de som var orsak till att jag var som jag var.

De har inge skuld till mig. Skulden är min egen som inte förvaltat det jag fick för att göra det bästa av allt detta, för mig själv. Jag vet att jag lärde mig en del tokiga saker men det går att lära om. Jag vet att jag gjorde en del saker på samma sätt som mina föräldrar men det var mina handlingar. Jag vet att jag skyddade mig själv och döljde mitt eget ansvar genom att skylla ifrån mig på mina föräldrar. Men alla dessa handlingar var mina egna. 

Jag är idag min egen förälder och det är jag som behöver vägleda mig själv i den riktning jag själv önskar. Jag är min egen bästa förälder och det betyder att jag inte längre kan skylla på någon annan utan jag tar mitt eget ansvar. 

Detta är en befrielse för då blir det alltid som jag vill ha det. 

Lever ansvaret för ditt liv fortfarande hos dina föräldrar eller har du tagit över det ansvar som är ditt eget? Har du tillåtit dig själv att bli din egen bästa förälder? 

Idag är en dag jag ser mig själv i mig själv med mina egna ögon.