Smärtan minner oss

Vad är smärta och varför plågas vi så av smärtan? Vad är det som smärtar i själen som gör att vi kan göra allt för att slippa känna. Den fysiska smärtan förstår jag den är direkt men den psykiska som är styrd av våra tankar, lika lätt att fånga som att släppa.

Vad är denna smärta för något och vad gör att den blir en sådan plåga?

Smärtan får oss att tänka och att minnas. Smärtan får oss att inte glömma. Smärtan får oss att till och med ta livet av oss.  

Men vad är smärtan egentligen. På något sätt är den ett sätt att tänka som talar om något till oss. Den får oss att känna skuld eller skam. Den framkallas av att den påminner oss om att det finns andra vägar. 

Men egentligen finns det inget som varken kunde ske eller göras annorlunda för när vi gjorde det så var just det vi gjorde enda alternativet. Vi gjorde aldrig fel vi gjord bara. Så som vi alltid kommer att göra. Det var inte alltid jag var så klartänkt på den tiden och i mina räddaste stunder kan jag även brista idag. 

Jämförelsen är ett gissel och leder mig alltid på avvägar. Förstort eller för litet. För smal eller för tjock. För mycket eller för lite. 

Min smärta låg i historien och går att starta upp när som helst. Smärtan att inte känna rädsla överraskad av min rädsla. Smärtan att inte bli sviken eller förlåten.

Hur förhåller du dig till din egen inre smärta? Vad är det som får dig att inte kunna överge din egen smärta? 

Idag är en dag jag prövar min smärta för att hitta andra vägar.