Romanens fångande kraft

Läser just en bok som handlar om människoöden som många andra romaner. Den här boken jag nu har i min hand fängslade mig ich jag gillar hela historien. Kort; mannen jagar kärleken och bekräftelsen av sin hustru, hustrun karriärkvinna och fokuserad vågar inte släppa in en man i rädslan av att bli lämnade igen och definitivt inte bli mamma i rädslan att bli som sin mamma. Boken börjar med att kvinnan tar livet av sig på Fjällgatan genom att hopp ner från avsatsen ner mot kajen. Hon avlider. Boken är fascinerande och berör mig på många sätt. Jag blir ledsen och glad. Jag märker hur den tar i mig och självklart handlar den om mig. I stunder kunde jag följa bokens berättelse som om det var om mej romanen handlade om. Givetvis min tolkning med blandning av karaktärerna stöpt i mig i relation med andra och hur jag uppfattar andra.

Tänk att vi kan leva ett helt liv hur långt eller kort det än är och känna oss tvingade av vår historia. Ge upp våra drömmar och offra allt och då menar jag allt för att bli bekräftade och älskade eller för att slippa rädslan. Känslan av utsatthet och rädslan av att bli sårade styr oss till konstiga beteenden. 

Jag har aldrig läst en bok så här snabbt, jag var fångad i berättelsen. 

Ytterligare en dimension i berättelsen är att de döda lever en parallell värld. Detta gör att olika relationer fortsätter att leva men i de levandes undermedvetna och ger möjligheter för andrana att göra upp med sin egen historia. 

Fascinerande  och intressant berättelse som väver samman det medvetna med det undermedvetna.

Läsa är ett bra sätt att levandegöra sin egen situation. Gärna att det sker i romanform för att få oss själva som läsare att känna igen, reflektera och kanske utvecklas åt något håll. Möjligheten att befinna sig i en förändring. 

Boken kan också bli ett sätt att inte förändras genom att leva en värld i litteraturen och en annan i verkligheten. 

Hur förhåller du dig till litteratur och hur påverkar det dig? 

Idag är en dag att låta mig påverkas.