Att alltid vilja ha mer

Jag har alltid jagat efter det största, det som är lite mer än det andra. Jag har sett till att jag fått. Jag har jag inte verit nöjd utan velat ha lite mer. Detta har jagat mig hela mitt liv och jag ser idag hur det finns kvar och är en del av mig men jag hanterar det idag på ett helt annat sätt.

Att alltid jaga efter mer och mest kan stå för många saker.

Det kan innebära att jag
- inte är tacksam för det jag har,
- inte inser värdet av det som jag har,
- jämför mig med andra,
- tror att jag är mer ju mer jag har.

Jag blir inte nöjd i mitt Egot. Egot vill äga och egot vill ha.

Ger mitt ego bort saker handlar det om att egot vill ha något annat. Det finns alltid ett underliggande syfte. Syftet att få mer.

Att vilja ha mer handlar om rädslor som jag inte vill hantera. Vilka rädslor jag än har.

Att vilja ha mer blir en flykt och en ersättning för något. Flykten består i att inte vilja konfronteras med mitt eget ego.

Att komma ur denna jakt är att inventera vad det står för. Vilka rädslor jag har som skall ersättas med att ha mer. Vad har jag för tankar om det och vilka känslor ger det. Vad har jag för känslor och vilka tankar skapar jag omkring det.

Att vilja ha mer är att jämföra mig med andra. Jag jämför mig med andra utan att ha en aning om vilka uppoffringar de gjort och vilka val de gjort i sina liv. Jag vet inte deras syften och vet inte heller vilka förutsättningar de har. jag kanske inte ens vet om de har det jag tror att de har. Vad jag ser är bara vad jag tror mig se och var jag befinner mig i förhållande till det. Detta skapar avundsjuka, missunnsamhet och att jag förstärker och bekräftar mitt eget underläge.

Detta tar en massa energi från mig. Egot driver in mig i en tävling som jag inte vill delta i men tvingas in i. Jag tävlar dessutom med andra egon.

Med insikt om mig själv och acceptans för mina karaktärer kan jag ställa mig vid sidan om och acceptera att jag har det jag har och är tacksam för det jag har just nu. Tacksam för att jag egentligen har allt redan.

Jag har ett liv. Jag har en insikt och en medvetenhet att se mitt eget varande.

Är jag närvarande, ärlig och uppriktig. Är jag öppen och villig. Då finns alla förutsättningar för att jag ska kunna våga stå kvar och förändra mig utan att påverkas av mitt egos egen önskan.

Balans och kärlek

När jag lär mig se min egen kärlek till mig själv får jag tillgång till mina känslor och blir berörd på ett sätt som jag tidigare inte ens kunde fantisera om. Kärlek är att hitta just den balans jag behöver. Är jag kärleksfull mot mig själv är det enkelt att acceptera och att förlåta. Det är enkelt att förstå att vara ödmjuk för det som finns omkring mig och i mig. Det är enkelt att vara närvarande för mig själv och för andra. Det är enkelt att inte bli påverkade av det som sker utanför mig. Kärlek blir en styrka, inte en svaghet. Kärleken gör mig skör men samtidigt stark. Den visar min ärlighet.

Tappar jag min balans påverkas jag snabbt av det som händer utanför mig själv eller inom mig själv. Då smyger bristen på kärlek på mig och gör att jag agerar styrd av rädsla. Detta är inte alltid självklart tydligt att se.

Jag behöver då fråga mig: Varför? Vara uppmärksam på vad som sker i mig och vilka tankar som styr mitt beteende. Inte döma mig utan acceptera det som skett och arbeta för att återfå balansen.

För mig är arbetet med mig själv med enkla rutiner,men nog så viktiga, avgörande. Kopplar jag bort denna struktur, vet jag att jag successivt på lång sikt kommer att komma tillbaka till ett läge som jag inte önskar. Det är som att träna kroppen, håller jag upp för länge kommer jag att tappa det jag tränat upp. Muskler, och vara i balans behöver tränas varje dag för att behålla den skärpa jag vill ha oavsett vilken det är.

Min balans.

När jag är i balans kan jag acceptera den jag är och tydligt ser vad jag gör och varför. När jag är i balans i mig själv är jag avslappnad, harmonisk och full av kärlek. När jag är i balans i mig själv behöver jag inte förställa mig, tävla eller jämföra. När jag är i balans i mig själv finns ingen skuld eller skam som styr mig. När jag är i balans i mig själv styrs jag inte av min historia eller förväntningar på min framtid. När jag är i balans i mig själv tillåter jag inte annat eller andra att kliva in i mitt jag och påverka min balans. När jag är i balans i mig själv finns inget utanför mig som kan störa min balans.

Jag vet att jag är i balans när jag ser hur min omgivning försöker påverka mig men där jag ändå hittar ett positivt sätt att se på det oavsett vad som händer.

Inget kan hända när jag inte tillåter det. Allt kan hända om jag öppna möjligheten för det! Detta oavsett om det är positivt eller negativt.

Hur ska jag kunna förstå

Att bara gå på hörsägen eller på mina egna fördomar, när jag utrycker mig om olika saker, talar mer om mig själv och min person än det jag uttalar mig om. Frågan är om jag någonsin kan ha åsikter om andras val.

Jag har en liten chans att förstå, även fast den är liten, om jag verkligen möter och upplever det jag har åsikter om. Oftast inte ens då!

I mina egna val är det samma. Tänker jag konsekvenser utan att uppleva konsekvenserna är det inte samma sak! Ibland behöver jag uppleva konsekvenserna av mina egna val och mina egna misstag för att förstå. Känna, se, vara närvarande. Men inte ens då är det självklart. Ibland kan det ta flera år för att inse att mina val kan ha styrts av felaktiga syften i tron att det styrdes av ett annat syfte. Kärlek och relation t.ex. Den kan styras av rädslan att vara ensam istället för känslan av kärlek. Rädslan tar över.

Att ha åsikter om andra människors val i andra länder blir samma sak. Hur ska jag förstå varför när jag inte är i deras situation styrd av svält, fattigdom, död osv. Jag kan kanske få en microinsikt i det men annars, fullständigt omöjligt!

Jag lär och försöker förstå! Jag är ödmjuk för det andra vill delge mig och det jag ser. Mina åsikter får vila. Det känns som det är ett av mina bästa insikter och ett av mina bästa val på mycket länge .

Ärlig mot mig själv

Jag har hela mitt liv varit oärlig. I alla fall mycket länge! Det har varit en vana som blivit jag. Jag har t o m ljugit om saker som jag inte behövt ljuga om! Helt vansinnigt! Detta har gjort mig arg, irriterad, icke givmild och full av moral om andras beteenden. Jag har känt som jag alltid eller väldigt ofta varit på vakt, inte kunnat lita på andra och varit försiktig med vad jag berättat för andra för att inte säga fel saker som inte överensstämt med min påhittade historia.

Jag har inte litat på andra för jag har inte kunnat litat på mig själv!

Detta har fått en massa konsekvenser som gjort att jag känt att jag hela tiden haft en skuld som jag gått och burit på som jag varit tvungen att kompensera för.

Det har gått åt en massa energi till helt onödiga saker! Den som till slut förlorat på allt detta har varit jag.

När detta blivit uppenbart för mig och när detta inte blivit samma vana för mig som tidigare reagerar kroppen direkt när jag kliver in i ljugarlådan. Det blir trångt, påverkar mitt humör och jag får en klump i halsen som jag inte vill ha! Jag märker det direkt och tar mig snabbt därifrån genom att var ärlig.

Tidigare sköt jag på detta problem framför mig. Nu möter jag min rädsla direkt och rättar till det jag håller på att kliva in i! En oerhörd skillnad. En oerhörd lättnad.

Väljer jag att inte vara sann för andra är jag inte heller sann mot mig själv. Det smärtade mig länge vilket slöseri detta var och hur detta påverkat mitt liv.

All förändring startar och slutar med att jag behöver vara sann mot mig själv vilket betyder att jag behöver och vill möta mina rädslor istället för att fly från dom. Jag behöver ta konsekvens över mina olika val jag gör och öppet visa vem jag är . Främst för mig själv.

Tacksam för det jag har

Livet blir enklare om jag är tacksam för det jag har och får, än missnöjd för det jag inte har eller får! Går det inte som jag vill, se vad jag fick istället och gläd mig åt det! Kanske är det en ny öppning och möjlighet för mig som jag annars skulle missa. Det är som att gå vilse, det ger mig möjlighet att hitta en ny väg!

När jag ser mig omkring är det många andra som har mer, är mer och gör mer. Vad jag inte ser är det lidande, de uppoffringar och den energi det krävts för att komma dit. Är de lyckliga? Jag hoppas det men är inte alls säker.

Jag ser människor som lider, är fattiga och som är tacksamma för att de lever bara för en dag. Människor som inte ens kan drömma om det som jag har. Så vad är mitt problem?

Jag kommer alltid att få det jag behöver och mer än så. Mitt val ligger i hur jag betraktar det jag får. Således enbart mitt sätt att tänka som avgör.

Kan jag se tacksamheten i det som sker blir mitt liv lättare, jag blir gladare och får en möjlighet att visa andra att se det jag ser.

Att alltid ha rätt

Vilja ha rätt är att alltid få sista ordet. Att alltid få min vilja och mitt sätt att se på saker och ting som det ända rätta utan respekt för andras sätt att se på det. Vi är många där ute som tävlar om att få denna första plats. Det blir som en tävling.

Tävlingen består egentligen i att vi vill bli bekräftade, ett sätt att bli omtyckt, ett sätt att bli vald, ett sätt att bli sedd.

Strategin leder dock bara en väg och det är att på sikt sänka oss själva. Att hela tiden behöva ha rätt kräver större och större utmaningar för mig. Vi tar större risker och med tiden så blir risken så stor att det blir uppenbar för andra. Människor i vår omgivning tröttnar. Vad än människor berättar har vi något som är minst lika bra gärna värre. Får vi inte rätt påverkar det vår egen känsla.

Behöva ha rätt innebär att för mig att jag inte är trygg i mig själv. En ständigt känsla av att inte duga, räcka till och vara okej. Att alltid ha rätt blir en omväg till att bekräfta mig själv för den jag är. När mitt ego arbetar är jag inte nöjd med mig själv vilket innebär att jag behöver lägga ner energi på att ha rätt. Att ha rätt innebär också att jag känner mig behövd av någon eller något.

Att behöva ha rätt innebär att JAG
- gör fel,
- känner fel men framför allt
- tänker fel.

Att behöva ha rätt är att jag inte är närvarande i möten med andra människor och på det sättet inte får ta del av andras kunskaper och medvetenhet om livet.

Att använda meningen ”så här är det ” eller ”du förstår att så här…” eller varje mening som börjar med ”men……” är för mig ett tecken på att behöva ha rätt.

Ha kontroll

Kontroll är mitt egos största och mest kraftfulla strategi! Koll på allt och alla för att kunna hantera egots alla andra strategier. Har jag koll kan jag förhålla mig till andra och parera så att jag får just det jag vill ha. Ha kontroll så jag kan försvara mig, projicera på andra och andras fel eller varandra, attackera när det behövs, inte vara beroende av någon och beredd att döma andra.

Att ha kontroll tar en massa energi från mig själv eftersom jag ägnar tid att kontrollera det som finns utanför mig själv. Jag tappat därmed kontakt med mina känslor och mitt känslosystem. Jag tappar min närvaro i nuet och lägger istället min energi på att jämföra min framtid med min historia. Ständigt på vakt för att ha kvar min position.

Allt detta är givetvis rädslostyrt. Jag kan i mitt liv se så tydligt när kontrollen tar över på grund av mina rädslor av skuld eller skam. Rädslor att bli ensam, bortvald osv. Det blir så tydligt hur jag tappar kontrollen med nuet.

När jag avlägsnar mig från mitt behov av kontroll är när jag utmanar mig själv, möter mina rädslor och utvecklas med mina insikter. När jag erkänner för mig själv och accepterar att jag duger med mina fel och brister.

Då återkommer jag i min närvaro och befinner mig här och nu.

Vinna

Jag vill vinna! Mitt ego vill vinna! Detta var så tydligt tidigare men det smyger sig på igen om jag inte är uppmärksam! Mitt Ego vill alltid vinna även fast det handlar om småsaker! Vara bästa, göra mest, sista repliken, vara med om något värre, vinna gunst, vara favoriten, synas mest ja t o m ta största kakan. Trots småsaker får egot en stor vinst.

Först hade detta bara fördelar och det fanns inga konsekvenser med det. Efter ett bra tag, som med många negativa beteende började jag få konsekvenser.

Jag såg att andra försvann runt mig eller sa återkommande saker om mig som de inte gillade. Detta innebar att jag sökte mer och mer bekräftelse för att kompensera trots att konsekvenserna började synas.

Detta gjorde mig ensam, just ensam som jag strävade att inte bli med min vinnar- strategi.

När jag blir mitt genuina jag med mina känslor, mina tankar, mina handlingar, mitt JAG och mitt intresse för att INTE vinna, förlorar mitt ego! Mitt ego kan inte vinna över min medvetenhet om mig själv.

När jag inser att det inte finns ett värde i att vinna tappar egot sin tvångsmässighet och får backa.

Att bli stött

Bli stött har tidigare varit ett problem för mig! jag märkte att saker och ting inte gick som jag ville, jag fick inte det fokus på mig som jag önskade och på det sätt jag ville ha det!

Jag märkte att jag inte lyckades som andra och blev stött, avundsjuk och inskränkt i mitt sätt att se på det! Jag trodde att allt skulle snurra runt mig!

Jag märkte det inte själv till en början men det blev tydligt efter ett bra tag när andra tröttnade på mig!

Det handlade om min vilja, mina åsikter, det som gagnade mig inget annat! Även när jag hjälpte andra var det tydligt vilket syfte det var som låg i botten! Att bli stött handlar om mina val!

Kanske började detta beteende när jag barn och fick då framgång med det! När jag blev äldre gjorde det mig bara ensam.

Vill jag ändra på detta behöver jag ändra på mina tankar och syften med att bli det! Ingen annan kan ändra på det! Bli stött kan bero på väldigt många saker för mig. Jag behöver granska mina värderingar och hur jag ser på andra.

Är mitt syfte och värderingar oklara blir även min handling oklar och det visar mer hur jag ser på mig själv!

Accepter min del i det som sker

När jag skyller på andra för det som jag själv drabbas av har jag inte acceptera min del i det som händer i mitt liv. Jag håller det helt utanför mig själv.

Att göra motstånd vad gäller mitt eget ansvar över mitt eget liv innebär att jag dömer och attackerar andra i min omgivning. Jag tappar min balans och mitt eget fokus på mig själv vilket inte är bra för mig. Acceptera jag inte min del i det som händer accepterar jag inte heller mig själv. Jag kämpar emot istället för att släppa taget.

Jag har alltid en del i det som händer mig, "jag var där". Det gäller bara för mig att förstå detta. Nu säger vissa, hur kan jag ha ansvar jag, var ju bara barnet då. Du kanske inte just då kunde ta ansvar, men däremot jan du ta ansvar över hur du hanterat det eller hanterar det i ditt liv.

När jag inser att jag har ansvar kan jag alltid göra andra val som gynnar mig bättre i mitt liv.

När jag tar mitt eget ansvar slipper jag en massa onödiga konflikter. Mitt liv blir mer harmoniskt.

En massa åsikter

Jag har en massa åsikter. Det finns ingen anledning för mig att ha en massa åsikter, det slukar bara mig på en massa energi. Ändå har jag en massa åsikter. Jag hör mig ibland säga saker och i mitt inre säger jag, nu är du där igen ! Jag märker ibland att det styr mig! Det kan skapa konflikter i mig.

Även om någon frågar mig om vad jag tycker behöver jag tänka noga på hur jag ska svara.

Mina svar blir en form av tävling som ingen kan vinna.

Om jag vill visa att jag bryr mig om någon eller något så räcker det med att jag finns och lyssnar.

Jag ska inte ge min syn på saker och ting om jag inte får frågan och då behöver jag vara helt säker på att den som frågar verkligen vill ha mitt svar. Jag behöver vara noga med att det inte är min roll att skydda andra från hur det blir i deras liv.

Har jag mycket åsikter, särskilt om andra men i övrigt med, lägger jag mig i hur andras liv är eller bör vara och då fokuserar jag på fel saker, särskilt om de aldrig frågar efter min åsikt.

Släpp taget igen

Hur mycket håller vi fast vid våra gamla föreställningar om hur det skall vara? Hur mycket håller vi fast vid att vara hemliga, inte berätta och fortsätta timme efter timme dag efter dag med att göra på vårt eget sätt, även fast det blir samma negativa resultat?

Vad skulle hända om vi släppte taget? Släppte taget om hur vi gör, tänker och är?

Att släppa taget är att ge upp mina gamla föreställningar om hur det skall vara! Att vakna upp varje morgon och vara den som ger mig mitt rätta innehåll i livet. Att äga en känsla av att det är jag som väljer hur mitt liv och min dag ska vara. Att det är jag som väljer mina mål. Att det är jag som är nöjd med mina egna insatser denna dag. Att släppa taget handlar om att jag tar ett beslut om vad jag vill nå med mitt liv. Ett beslut som kräver mod och styrka. Att släppa taget innebär att jag slutar med att vara ett offer för omständigheter och min omgivning. Att släppa taget innebär att jag går en match med mitt EGO och dess egna strategier. Att släppa taget innebär att jag börjar ta ansvar på ett konstruktivt sätt för bara mig. Att släppa taget innebär ett nytt fokus, nya mål, ny struktur, nya framgångar och nya resultat. Att släppa taget innebär en nylivsstil och ett nytt tänk. Att släppa taget innebär att jag lämnar min egen livsmedvetslöshet och medvetet ser på mitt liv med nya ögon.

Brist på kärlek

Lever jag i hela min fulla potential? Hur mycket av mig är jag och vad är det jag inte visar som också är jag?

Många svarar, om de får frågan: - Om du själv fick bestämma och placera dig på en skala 1 - 10. Hur mycket tillåter du dig att känna den djupaste sorg och den högsta glädjen? Siffran 1 är det djupaste och siffran 10 är det högsta i känslouttryck. De flesta når inte riktigt ner i botten och inte högst upp i toppen. Några ligger djupt nere i botten. Få om någon ligger i toppen. Varför är det så här? Vad är det som gör att vi inte tillåter oss själva att leva fullt ut i vårt hela register?

Det finns många förklaringar som alla grundar sig i våra rädslor. Våra rädslor att visa för mycket av oss, är en strategi, vi blir sköra oavsett om det är i vår sorg eller i vår glädje. Blir vi sköra så kan vi bli attackerade. Tyvärr blir det så att döljer vi oss för andra döljer vi också oss för oss själva. Vi lever inte fullt ut.

Förmodligen har det sin grund i en tidigare händelse, oftast när vi varit mycket unga, som gör att det blir så här. Vi fortsätter använda oss av den strategi vi lärde oss då, även fast situationen vi utsattes för då försvunnit sedan länge. Vi fick lära oss att inte gråta när vi slagit oss. Vi var ärliga i våra känslor men blev bannade för det vi sa, gjorde eller visade. Vi blev svikna, utsatta, förnedrade allt p g a brist på kärlek. Ibland brukar man säga att det finns två sorters känslor, kärlek är den ena och brist på kärlek är den andra. Brist på kärlek kan sedan yttra sig i olika typer av karaktärsdefekter, beteenden och strategier.

För att lyckas leva fullt ut behöver vi komma åt vad som gjorde att vi valde våra sämre val en gång i tiden. Val som kanske var bra då. Val som sedan blev förödande för oss.

Jag vill inte leva ett begränsat liv, vill du?

Bara vara och leva i nuet, men sedan då?

Bara vara, älska mig själv, carpe diem, meditation, andning, fina ord om livet. Affirmationen! Allt detta skapar möjlighet till kontakt med mig själva. Jag blir starkare, mer självsäker och får starkare självkänsla.

Detta är en viktigt del i min egen utveckling och insikt! Allt bidrar och hjälper mig att se mig på ett nytt annat sätt, jämfört med det gamla jag försökt lämna många gånger. Jag lär mig att tänka på ett anat sätt för att få en annan känsla och lär mig att komma åt de känslor jag inte kan sätta ord på. Det är en bra början för att få mig att förstå att det finns något annat än det jag matat mitt liv med fram till nu.

Jag förstå och kommer inte undan med att förneka, försvara och förklara. Jag förstår att det finns nått annat som är bättre än det jag har idag som kan leda mig någon annan väg än den väg jag valt själv.

Är mina tankar närvarande och mina känslor blir mina handlingar annorlunda.

Ibland räcker det däremot inte med att bara tänka annorlunda på detta sätt. Jag lär mig ett nytt sätt att tänka och jag gör det och känner viss förändringar men ändå blir det inte riktigt bra. Det blir handlingar utan den övertygande känslan. Jag tänker rätt men jag känner inte rätt. Min känsla hänger inte med.

När jag sitter fast i detta behöver jag göra nått annat. Jag behöver göra nått mer än enbart tänka på att vara här och nu och se saker och ting på ett annat sätt. Fortfarande släpar jag kanske på min historia, jag kanske inte kan släppa den helt.

Vad är då problemet? Vad är det som gör att jag inte får den fullständiga effekt jag jagat och som gett mig ökad självkänsla?

Jag har inte gjort hela min läxa. Jag behöver granska mig själv helt och hållet. Jag behöver rannsaka mig och se, vad har gjort att jag hamnat här. På vilket sätt har jag bidragit till att jag är den jag är idag.

Skit! Jag kommer inte undan. Jag måste gräva ordentligt och ta i mitt eget deltagande. Jag var där. Har jag blivit utsatt eller har jag utsatt någon. Min del i allt finns alltid. Inte som barn kort därefter. Hur har jag förvaltat mig? Jag kommer inte undan.

Vad har fått mig att komma hit till den punkt jag befinner mig på nu?

Vad är jag bitter och arg på?
Vad har jag för rädslor?
Hur ser mina sexrelationer ut?
Vilka personer/ institutioner retar jag mig på?
Vad har jag skapat för karaktärsdrag som präglar mitt sätt idag?

Jag behöver titta på min del och jag behöver rannsaka mig själv.

Jag behöver släppa taget om mina sista fästen som jag så länge bitit mig fast vid. Jag behöver släppa taget totalt. Släppa taget och ge upp.

Ge upp mina gamla föreställningar om mig själv.

Jag tänker mina känslor

Ibland sitter det bara fast. Jag hittar bara inte känslan. Den finns i mitt huvud men var. Mitt intellekt jobbar som bara den. Jag tänker, jag tänker och jag tänker men får ingen känsla. Det är bara tomt. Tankarna snurrar och försöker finna svaret på känslan men det blockeras hela tiden.

Orsakerna kan vara många, en av dessa kan vara att jag inte just då har förmågan och kunskap att omsätta mina tankar till en känsla eller flera känslor. Jag vet inte hur jag får kontakt med känslorna som andra verkar ha lätt för att plocka upp.

En annan orsak som ibland kan vara kopplat till det tidigare är att jag har en blockering som hindrar mig från att känna. Jag kan ha valt att stänga av den känslan en gång när smärtan blev för svår. Jag vill bara inte känna den känslan igen. Där kan det i så fall sitta ett lås som jag behöver låsa upp.

Är det på detta sätt så finns det en risk att jag stannat där det hände. Just då som jag uppfattade att det hemska hände. Jag upplevde då något som för mig var dramatiskt. Pappa avvisade mig, jag blev bortvald av min mamma, något som handlar om svek, tillit, skuld eller något som även för den utomstående kan uppfattas som dramatiskt och skräckfullt.

När en blockering finns, härstammar den från en låsning i min historia. Låsningen kan ha hänt mycket tidigt och den strategi jag då valde för att undvika denna smärta kan jag valt att fortsätta bära, även fast faran i sig försvunnit sedan länge. Har ett barn bränt sig på en spisplatta, en gång kommer det aldrig mer att hända, det blev betingat. Smärtan blev för stor.

Ibland minns jag inte tidiga händelser eftersom de hände mycket tidigt, innan jag hade förmågan att sätta ord på det som jag upplevde. Man brukar säga att vi minns intellektuellt efter ca 2 - 3 års ålder. Våra minnen innan dessa härstammar från vår hörsel, våra muskler, våra känslor och vår syn men vi kan inte sätt ord på det.

För att nå till dessa minnen behöver vi hitta andra vägar än via samtalet för att först komma åt känslan som uppstod och sedan skapa förmågan att sätta ord på den känslan.

Kombination av lätt hypnos, struktur och samtal skapar vägen till de nycklar som jag tappat. Jag behöver leta där jag tappat dessa, inte där det enbart finns tillräckligt med ljus för att ha chans att söka.

Det manliga i oss har lättare för att stänga av våra känslor tidigt och via intellektuellt finna lösningar på våra problem, det kvinnliga i oss har lättare för att nå känslan men glömmer bort att föra upp känslan till en tanke. Handlingarna blir därefter.



Jag är inte mina känslor, jag har mina känslor.
Jag är inte mina tankar, jag har mina tankar.
Jag är inte mina handlingar, jag gör mina handlingar.

Balans i mina känslor, tankar och handlingar

Vandringen mellan mina tankar och mina känslor och de handlingar jag sedan gör.

Mitt liv handlar om att jag ska hitta en balans mellan de känslor jag har, de tankar jag tänker och de handlingar jag gör. När jag finner balans i min kropp kan jag som Zlatan göra de mest fantastiska trick. Jag står emot stor yttre kraft eftersom min själ och kropp står stabilt. Yttre händelser berör mig men skadar mig inte. Jag är inte beroende av de yttre händelser som sker. Jag har en förberedelse vilket gör att jag kan hantera den värsta sorg och den största glädje. Jag lever i hela mitt register.

När jag finner denna balans påverkar det hela min kropp. Jag har inte samma rädslor, jag klara det som jag inte klarade förut, jag finner ett lugn och betraktar mitt varande på ett helt annat sätt. När mitt ego visar sig är jag snabbt på plats och dömer inte det som händer utan lär mig till nästa gång. Jag blir jag och känner mig älskad av mig själv med den jag är. Jag behöver inte göra saker i fel syfte eller förställa mig.

Jag vet vilka karaktärsdefekter jag har men lär mig att använda dessa på ett sätt som gagnar mitt genuina jag.  Min dominans t.ex. som förut fick mig att kliva över andra använder jag till att hjälpa andra att växa. Mina defekter som tidigare bidrog till att mitt liv inte blev som jag önskade har blivit mina bästa tillgångar. De finns kvar men jag vet var de är. Jag kliver i och gör saker jag inte ska varje dag. Jag begår mina fel men jag dömer inte mig själv på samma sätt och jag kliver i mitt gamla beteende färre och färre gånger. Jag är inte fullkomlig utan mänsklig, men jag ser vad jag gör.

När jag inte har balans i mig är jag för mycket i mina känslor utan att tänka eller förmycket i mina tankar utan att känna. Mina handlingar blir där efter och det blir inte bra. Det får allt för stora konsekvenser för mitt liv.

Jag är mer mottagliga för det som sker utanför mig själv och det begränsar mig och den energi som finns inom mig. Jag får inte utlopp för hela min potential. Jag blir inte mitt riktiga jag utan någon annan.

Jag ser inte det som ska ses, jag har för mycket fokus på mitt eget ego (egot är inte samma som att vara ett genuint jag utan det motsatta). Jag är inte uppmärksam på vad som sker och agerar därför på ett felaktigt sätt.

När jag var för mycket uppe i mitt huvud kände jag inte det som skedde, jag tänkte och mitt ego fick fullt spelrum. Min kontroll var enbart intellektuell och den ledde till det jag kämpade för inte skulle ske. Jag kom inte åt mina känslor jag tänkte känslor och handlingarna blev därefter.

När jag finner min balans i mina tankar, känslor och handlingar händer inte detta.

Detta är KBT triangeln som många terapeuter talar om och som ni kanske hört talas om. Känslor/ Tankar/ Handlingar.

Förändring

Har jag problem och inte är nöjd med hur mitt liv är behöver jag få insikt om det. Med insikt skapas en möjlighet till något annat.

Önskan om en förändring kan vara stor. Men som tidigare behövs en sak till.

Förändring.

Förändrar jag inte mitt sätt att vara kommer jag att fortsätta att få konsekvens av mina strategier.

Jag är olika tåliga att acceptera dessa konsekvenser. En del står jag ut med ett helt liv, andra inte mer än en sekund. Vissa konsekvenser önskar jag för att det bekräftar något för mig även fast jag intellektuellt verkligen inte önskar det. Konsekvenserna fyller en funktion så länge de finns kvar. Den dag jag fått nog försvinner de lika fort.

Jag äger frågan i alla lägen och det är bara jag som kan påverka min egen situation.

Utan förändring ingen förändring.

Valet är enbart mitt.

Mina steg till handling

Jag har nämnt det tidigare men tänkte ta upp denna fråga igen. Oerhört viktiga hinder som jag ofta behöver vara vaksam på och tydligt behöver jobba med.

Alla sanningar går igenom flera stadier innan jag slutligen kan bekräfta det och få en möjlighet att göra nått åt det.I dessa stadier finner vi också beteenden som intellektualisera, rationalisera, förtränga osv.

1. Förneka. Vid en "Ny" sanning är automatiskt vår första reaktion att jag förnekar det som sagts eller det som jag själv funnit. Det stämmer inte alls på mig. Det är inte så. Det handlar inte om mig. Jag har inte gjort det. Vad får dig att tro att jag skulle göra så? Vem tror du att jag är? Jag dricker bara lite till maten. Jag förstår inte vad du talar om.

Jag är inte direkt beredd att ta in det någon säger till mig. Antingen för att jag verkligen inte känner så eller tycker att det är så eller för att jag inte vill erkänna för någon annan att det är så. Kanske inte ens för mig själv. Jag förnekar och argumenterar emot och t.o.m. attackerar den som varit så vänlig att lägga ner tid på att tala om något för mig. Speglat mig.

2. Försvara. Ja jag har en del med det att göra. Det var jag som var där. Visst är det så, men. Men jag tycker inte det är så farligt. Det var inte jag utan... osv osv.

Jag kan inte acceptera det som sägs men förstår att jag har en del i det. Jag hittar försvar för varför jag ändå gjort det. Det finns en förklaring varför det är som det är och egentligen är ... osv osv.

3. Förklara. Jag är en mästare på att förklara. Jag kan hitta helt underbara förklaringar varför saker är som de är. Varför jag gjort som jag gjort. De omständigheter som egentligen styr att det blir som det blir. Jag håller mig ganska länge mellan försvara och förklara bara för att slippa agera och för att slippa ta tag i det som jag någonstans i mig inser och förstår är ett problem för mig. Jag är snabb på att hitta bra argument för varför jag inte ska ta tag i det idag.

4. Förstå. Tillslut måste jag bara ge upp. Jag får nog. Jag har fått tillräckliga argument för att det jag så länge hållit fast vid, förnekat, försvarat och förklarat. Jag börjar förstå att det som sagts mig eller som jag själv kommit på är helt rätt och att jag kan inte längre kan hålla på med mina argument. Något behöver göras för den sanning som nått mig går inte att undvika.

5. Förändra. När jag totalt gett upp finns det möjlighet för mig att göra nått åt min sanning eller mitt problem. Vill jag vara ett genuint jag så kommer jag inte undan. Antingen lever jag som jag gjort tidigare och då kommer ingen förändring att ske. Jag kommer att ha det som det alltid varit. Eller så kan jag välja en annan väg. Detta kräver en handling. Jag behöver göra nått. Antingen klarar jag det själv eller så behöver jag be om hjälp av någon som jag tror har den lösning jag behöver.

Utan insikt ingen förändring. Insikten kräver inte enbart ett intellektuellt förstående. Det behöver också förstås känslomässigt. Jag behöver känna att den känsla jag bär på är något jag inte vill ha och den känsla jag skulle kunna få är något jag vill ha.

För att förändra krävs en handling. Handlingen kräver en plan. Planen kräver ett mål. Kort eller långt men ett mål som gör att jag vet vad jag vill förändra till.

Handling Handling Handling. Utan detta kan vi smida vilka planer som helst. Inget förändras.

Processen i sig

För att hitta mig själv, då jag är inne i mina tankar och känslor kan det vara bra att ta en paus och få lite distans till mig själv. Paus för att ställa mig utan för mig själv för att betrakta det som händer och det som sker. Det är lite som när jag tränar hårt, då behöver jag ha en vilodag där jag gör annat än det jag brukar för att vila mina muskler och senor. Jag behöver göra det motsatta. Tränar jag, vila en dag eller träna på andra muskler. Sitter jag fast i ett problem, lägg det åt sidan och gör något annat bara för en liten stund. Spelar jag wordfeud och inte hittar ett bra ord för att få poäng, gå in i ett annat spel och lös nått där. Har jag glömt var jag lagt mina glasögon, stanna upp så kommer jag att finna dessa igen. När jag får distans till något slappnar jag av och då infinner sig lösningen av sig själv. Jag kommer åt min känsla och får en bra balans mellan känslan och tanken (mitt intellekt).

Det blev så tydligt för mig denna dag vad min vecka på Las Palmas, som hjälplärare hade givit mig. Mina insikter kom på plats när jag fick distans till det som skett. Jag kunde helt plötsligt förstå vad som var budskapet till mig. Den grupp jag åkte ned med hade ett budskap till mig vilket jag inte såg när jag var där och det budskapet är jag tacksam för.

De visade för mig hur viktigt processen är och att det inte går att skynda fram en förändring. Den kommer när den har möjlighet att komma och det är tid för den. Innan dess är det inte möjligt att det kan ske. Gruppen lärde mig att processen i sig, är förändringen. De lärde mig att om jag forcerar detta och inte visar processen respekt kommer jag att få motsatsen, bristande tillit, jag vill mer än den processen som sker. Jag får det motsatta. Det faller tillbaka till mig själv istället.

Förändring är inte svårare än så och ändå så komplex.

Jag blev också påmind om att om jag är mig själv och har struktur kommer svaren att komma för både mig själv och den jag hjälper. När jag forcerar tappar jag bort mig själv. Vad jag behöver göra både för mig själv och för andra är att repetera och på ett bra sätt hjälpa mig eller andra att måla med ord, med känslor och med bilder konsekvenser av mina/ deras beslut oavsett vilka beslut det än är. Inte fördöma bara tydliggöra.

Tack för att jag ytterligare en gång förstår att det finns en mening med allt och att alla har något att lära just mig.

Rocku Nueblo 2000 meter

När jag inte finner mig själv och inte finner navet i mig själv finns det inte heller en balans i mig! Utan balans är mitt fokus utanför min kropp och utanför mig själv! Min tillit till mig själv minskar eller förintas helt.

När jag söker mig själv utanför mig själv finns risken att jag istället fokusera på andra fokus än mitt eget! En väns, min sambo, någon jag är irriterad på eller förälskad i! Jag tappar min egen balans.

Väljer jag att fokusera på mig själv, ta hand om barnet i mig och göra så gott jag kan, är det tillräckligt! Då visar jag kärlek till mig själv med rätt syfte ! Då gör jag mitt bästa och är i akt och mening mitt bästa jag, en dag i taget!

Om jag har svårt för att hitta mig själv för allt brus i mitt huvud behöver jag söka mig en plats! Jag behöver hitta en plats som kräver min uppmärksamhet och mitt fokus! En plats där jag förstår att jag är en del av alltet! Varken mer eller mindre!

Finner jag min plats finner jag mina svar och min frid! En plats där jag kan meditera. Högt uppe på ett berg eller på min sten, soffa, plats på väg till jobbet där jag kan känna vem jag är och hitta mitt eget fokus. Där jag är jag där mina axlar sjunker ner och jag kan släppa på min egen gard! Släppa och öppna hjärtat till mig själv!

Vilken sanning är sann?

Känslan är alltid sann men på vilken sanning grundar sig denna känsla på? Hur vet jag att denna sanning är rätt? Hur vet jag att min pappa eller mamma inte såg mig? Har jag frågat? Har jag försäkrat mig om att den sanning jag har inom mig faktiskt är rätt?
Vi är fulla av sanningar vi inte har granskat. Dessa sanningar bygger jag livsmönster på.

Släpp min sanning och titta istället på verkligheten som den är nu! Upptäck vilka handlingar och destruktiva beteenden jag byggt upp på sanningar som jag inte riktigt vet vad de grundar sig på!

Jag behöver göra min egen självrannsakan. Se vad jag skapat genom att inte gissa och anta att saker och ting förhåller sig på ett särskilt sätt!

Vem är jag som tar mig rätten att säga vad andra gjort eller inte gjort?

Jag behöver titta på min del i det som skett eller sker.

Mina ursäkter

När du möts av insikter, sluta att
- förneka
- försvara
- förklara

Wayne w. Dyer skriver i sin bok om de 18 ursäkterna. Ursäkterna till att vi aldrig går till handling trots våra insikter! Utan handling innebär inga förändring.

Några av ursäkterna är följande:
- för svårt
- för riskabelt
- tar för lång tid
- det skapar uppståndelse
- jag förtjänar det inte
- strider mot min natur
- jag har inte råd
- ingen vill hjälpa
- det har aldrig hänt förut
- jag är inte stark
- jag är inte intelligent
- jag är för gammal
- det är förbjudet
- det är för stort
- jag orkar inte
- min uppväxt
- för mycket att göra
- jag är för rädd

Ursäkterna för att jag ska låta bli att göra mitt jobb är många!

Är jag medveten kan detta inte samexistera med mitt ego!

Gå till handling och släpp taget! Är jag 100 % sann går det att vinka adjö till mina ursäkter!

Vilka ursäkter har du?

Lösningen

Vad är lösningen på mina problem? Vad befriar mig från de bekymmer jag har vilka de än är? Vad ger mig en möjlighet att förändra det jag trodde att jag för evigt var kopplad till och som gjort att jag känner mig utan kraft, kraftlös men inte maktlös?

Svaret är enkelt!

Våga be om hjälp. Okuvlig ärlighet och att jag släpper taget! Släppa taget innebär också att vara öppen och villig att möta det som kommer till mig. Att våga lita på någon annan.

För att be om hjälp behöver jag ha ett mål! Vad vill jag? Mina mjuka mål! Hur vill jag känna det i livet? Vilka känslor vill jag ha tillgång till! Vad vill jag sträva mot?

Mina mål behöver vara tydliga och mätbara!

Har jag inga mål är det bara mina karaktärsdefekter som styr mig! Jag fortsätter vara dominant, gränslös, oärlig, bristande tillit till andra osv . Blir mina mål tydliga försvinner automatiskt mina karaktärsdefekter efter som de hindrar mina tydliga mål! Enkelt beskrivet!

Jag behöver göra mitt jobb genom att vara tydlig mot mig själv vad jag vill och arbeta med mitt eget fokus.

Min lösning, kontroll

Jag tror jag kan kontrollera livet. Kontrollera vad som ska hända med mig! Kontrollera hur andra skall uppfatta mig, vara mot mig och vad jag ska få, när jag skall få det och hur! Jag tror till och med mig veta när jag skall dö! Jag tror jag har kontroll över allt i mitt liv!

Vad jag inte vet är att jag egentligen inte har kontroll över något. Jag är bara en del i ett större sammanhang. Ju mer jag tror jag kan kontrollera ju mindre kontroll har jag.

Rädslan för att tappa kontrollen skapar bristen på kontrollen. Jag tror mig kunna styra något som inte låter sig styras. Mitt ego älskar kontroll för då får han det han vill ha, kaos!

När jag inser att det finns något som är större än mig själv, smyger det sig in ett uns av ödmjukhet i mitt jag! Jag är en del av ett större sammanhang i en evolution som är i ständigt pågående. Jag är en del av en större energi som finns på denna jord . Jag är en bricka i detta. Varken mer eller mindre.

När jag sätter in mig själv i detta sammanhang och har ett problem jag behöver lösa och då jag märker att mitt sätt att lösa mitt problem genom kontroll bara ökat på mitt problem och gjort det värre för mig. Vad kan då vara bättre att göra?

Göra tvärt om mot vad jag tidigare försökt med! Släppa min kontroll.

När jag släpper på kontrollen frigörs stor energi som kan användas till annat!

Vet jag också eller tycker mig se att det finns en väg och ett sätt och en lösning som andra lyckats med jämfört med de eller den lösning som jag misslyckats med så varför inte våga prova!

Saknar jag kunskap om den lösningen behöver jag be någon om hjälp!

Den jag ber om hjälp ska vara någon som jag tror vet nått jag inte vet och som lyckats med det som jag inte lyckas med. Någon som själv gjort den resa som jag behöver göra. Välja denna någon mycket noga!

Problemet del 2

Att få tyst på mitt eget pladder, förklaringar, förnekande, försvar är att ta kampen om mitt eget ego ! Att döda min egen tankevärld! Egot gör allt för att hålla mig kvar och skylla allt på något utanför mig själv eller bevisa vilken svag person jag är! Bekräfta det dåliga i mig!

För att hitta problemet behöver jag slå sönder mina gamla föreställningar om mig själv!

Jakten på att vara som andra, jakten på att fokusera på andras fel, jakten på jakten och mina måsten !

För att hitta mitt problem behöver jag ställa frågan varför tills jag bottnar i mig själv! På ett påstående finns det en ny fråga tills jag till slut inte kan ställa frågan längre! Frågan varför är det ett problem!

Problemet del 1

Vad är mitt problem?

Mitt problem är inte alltid det jag ser eller känner! Problemet är mycket djupare än så! Det jag ser är oftast symptom på mina problem! Min gamla svärmor, mina föräldrar, mitt ex, min chef, att jag dricker, jobbar för mycket, tränar för mycket, är otrogen osv! Allt detta bottnar i ett mer grundläggande problem. Problemet i mig själv!

När jag känner i mitt innersta att det verkligen är så är jag beredd att ta nästa steg i mitt förändringsarbete. Steget att ta reda på om det finns en lösning på mitt problem!

Jag behöver bottna i mig själv! Vara öppen, villig och ärlig för att söka mitt egentliga problem! Öppen och villig att våga möta mig själv för att se om det finns en möjlighet till en djupare insikt!

Vad är mitt problem? Har du inte gjort det tidigare, tillåt dig en kväll att fundera på om du har nått problem och i så fall vad som är ditt problem?

Förlåta, hur ska jag lyckas med det?

Hur är det möjligt och varför skall jag förlåta den som skadat mig eller förödmjukat mig på det sätt han gjort. Hur är det möjligt att göra detta och framför allt, varför? Detta gör mig istället bara arg och ursinnig.

För vem behöver jag förlåta? Förlåtelsen är ett viktigt begrepp och har funnits under mycket lång tid. Bibel skriver om det och alla andra religioner tar upp den. "-Förlåt dem för de veta icke vad de gör".

Men varför och hur är det för huvudtaget möjligt att göra det?

Går jag och bär på något som handlar om saker som skett, människor som burit sig elakt åt, varit dumma, förödmjukat mig, gjort övergrepp på mig osv. så går jag och bär på det. Det kan vara andra och den kan vara jag. Denna historia hindrar mig från att gå vidare och begränsar således mitt jag idag.

Först behöver jag få ur mig all den ilska och de känslor som ligger i mig om händelsen. Leva ut att det faktiskt skett och bli förbannad, ledsen, ångerfull eller vad det nu är för känslor som bubblar i mig omkring händelsen.

Steg två innebär att jag nu accepterar att det faktiskt har skett och att det ger mig känslor. Acceptera är att minnas och men inte att glömma. Jag vet att det hänt och jag har fått ur mig mina känslor omkring det.

Steg tre får mig att gå vidare. När jag accepterat händelsen finns det en möjlighet att agera i händelsen. Om jag vill skapa en möjlighet att gå vidare i livet fast det som har hänt har hänt behöver jag släppa taget om händelsen.

Släppa taget handlar om att i själ och hjärta hitta en möjlighet att förlåta den som gjort detta mot mig. Att sätta in mig i denna persons situation och förlåta det som skett. Ibland kan det handla om att förlåta mig själv för det jag gjort.

Ingen är klanderfri. Är vi, gör vi och finns så finns det alla möjligheter att vi får kritik för det vi gör. Alla drabbas av detta och det finns alltid någon som inte gillar det jag gör.

Med utgångspunkten att alla människor gör så gott de kan utifrån deras förutsättningar just vid tidpunkten när det sker, gör de så gott de kan. Om de hade kunnat göra bättre hade de gjort det. detta gäller oss själva med.

Med de möjligheter men också begränsningar i just den situationen det skedde eller i den tid det skedde osv. så gick det inte att göra mer än det som gjordes. Betraktar vi det efteråt kan det kännas som en felaktig handling. Visst han hade verkligen alternativ men valde det sämsta. Jag menar att det hade han inte, då hade det skett. Det är inte möjligt. Det kan handla om mord, övergrepp, slå sina barn, elak, känslolös osv. Hade det funnits ett verkligt alternativ med de känslor och de tankar som snurrade i den personen just då så hade han gjort det. Nu blev det inte så eftersom det var det ända alternativet.

För att vi själva skall kunna gå vidare och släppa taget om det som skett behöver vi förlåta. I förlåtelsen ligger befrielsen för min egen del.

När jag förlåter uppstår det en lättnad och ett ok av fler lämnar mina axlar. Jag skall inte längre låta mitt hopp om en bättre barndom påverka mitt liv idag.

Om jag inte släpper taget och inte förlåter innebär detta att jag själv inte tar ansvar för mig själv utan agerar på samma sätt som den jag har svårt att förlåta.

I gruppen av personer kanske du själv finns med för att bli förlåten. Förlåtelse för saker som du gjort.

Öppna dig och titta dig omkring. Rannsaka dig och se om du kan se dig själv, andra människor och institutioner som du skulle behöva acceptera och förlåta. Acceptera och förlåta för att du ska kunna gå vidare i ditt liv och lyckas leva fullt ut med all din kapacitet. Ditt bästa jag.

Det är synd om mig

Det är synd om mig och ändå gör jag inget. Stackars mig och ändå förändrar jag inget. Jag har det uselt och skulle inte önska annat än förändra min situation och ha det som alla andra har det. En härlig familj, bra arbete, frid i min själ och härliga barn. Jag har egentligen ett oerhört bedrövligt liv.

Ändå, ändå är jag inte beredd att förändra den situation jag har idag. Hade jag inte velat vara kvar hade jag gjort allt för att förändra det till det jag vill ha. Det kanske tar tid men jag hade gjort det.

Varför gör jag ändå inte det?

Rädslan ligger i förändringen. Jag vet vad jag har och jag har kanske fördel av att ha det som jag har det innerst inne känslomässigt, praktiskt eller av andra orsaker. Men utåt sätt säger jag att jag vill förändra mig.

Förändring väcker rädslor eftersom jag måste blotta mig och släppa taget om sådant som jag skapat av trygghet och rutiner för mig under många år. Jag skapar mitt kaos men det är också en trygghet för det får mig att vara i nått jag känner igen. Det var en av anledningarna till att jag sökte mig dit från början. Kaoset känner jag igen. Vad händer om jag släpper taget? Vad kommer jag då att få uppleva? Nya rädslor, gamla rädslor som jag för länge sedan försökte fly ifrån?

Jag kanske har stor användning av mina rädslor. Som konstnär, författare, artist. Jag får fördelar av att vara underlägsen. Människor bekräftar mig genom att tycka synd om mig. Jag får själv bekräftelse att jag inte är värd mer än det jag skapat omkring mig. Jag formligen simmar omkring i mitt eget skit i tron att det är min trygghet.

Jag kanske valt ett yrke utifrån mina egna bristvärderingar eller för att skydda mig mot mina inre demoner.

Allt som visar sig som problem för mig och som skapar min usla situation är symptom på något bakomliggande. De vill tala om något för mig och kommer inte att försvinna bara för att jag önskar det. Kanske får de ännu större kraft så länge jag har ett starkt fokus på just dessa.

Enda sättet att bli av med symptomen är att möta symptomen först och främst och sedan därefter möta orsaken till att jag har de symptom jag har. Orsaken till att jag dricker för mycket är inte att jag dricker för mycket. Orsaken till att jag arbetar för mycket är inte att jag arbetar för mycket. Orsaken ligger djupt i mig i mitt känslosystem. Sluta dricka löser inte mitt problem men den förändrar mitt symptom.

Jag behöver komma åt mitt ego och mina grundläggande känslor om mig själv. Jag behöver rensa mitt system.

Jag behöver rannsaka mig själv och möta mig själv, mitt innersta jag. Rannsaka allt i mig. Möta mig själv och acceptera att jag är den jag är med alla mina fel och brister men också med alla mina tillgångar. Möta jag och acceptera att "- I am what i am in this very moment."

Det första steget är att möta mig för att nå förändring. Många vill inte göra detta för det gör för ont. Många vill inte jobba bort det utan vill hitta andra lösningar. Jag var där med. Jag var inte beredd att släppa taget. En del har jag fortfarande kvar som jag har svårigheter att släppa men jag vet att det finns ingen annan väg. Det handlar om mig. Det finns inga andra lösningar där jag istället skulle kunna slippa jobba med mig själv. Det är inte möjligt. Andra lösningar bara konfirmerar ett gammalt beteende.

Så vad går du och bär på som du inte klarar av att släppa?

Vi får det vi vill ha

" Om du vill se hur dina tankar var i går,
titta på din kropp idag.
Om du vill se hur din kropp kommer att bli i morgon,
titta på dina tankar idag."

Med våra tankar kan vi påverka oss själva. Ändra pulsen och höja temperaturen t.ex.
Tanke och medvetande är för oss abstrakta ord. Tänk dig en tomt, den är ditt medvetande och de växter du väljer att odla på tomten blir då dina tankar. Tomten blir på det sätt du valt att plantera och hur du väljer att sköta det du planterar. Tillåter du ogräs att plantera sig själv, på din tomt utan att sedan ta bort dessa så blir också tomten därefter. Ogräset tar över till slut.

Vår syn på omgivningen påverkas av vad vi väljer att se. Vad vi tar in och det i sin tur påverkas av vad vi förväntar oss. Våra förväntningar i sin tur präglas av hur vi tolkar våra upplevelser av omvärlden. Detta sker mycket tidigt i vårt liv.

Jag ser det jag har fokus på just nu och jag ser det jag vill se. Känner jag mig glad och på gott humor ser jag människor omkring mig som strålar på samma sätt, känner jag mig låg ser jag dessa.

Vi litar till våra föräldrar och ser upp till dom. Har vi tidigt drabbats av föräldrar som själva saknar låg självkänsla är risken stor att även vi som barn drabbas av låg självkänsla. Är våra föräldrar kritiska mot sig själva blir de kritiska mot oss. I livet finner vi sedan andra som fortsätter att bekräfta oss, att vi inte är nått värda och att vi inte kan något. Vi i vår tur uppfostrar våra barn utifrån ett kritiskt synsätt för att vi själva har låg självkänsla. Det går i arv.

Vi matar oss med skräpmat och vi matar oss med skräptankar. Allt detta präglar oss.

Våra erfarenheter styr hur vi planerar idag och i morgon. Så länge vi är omedvetna om att det är på detta sättet har vi svårt att skilja på dåtid, nutid och framtid.

Ska vi förändra oss själva behöver vi börja med att förändra våra tankar. Våra tankar i vårt medvetande styr vår känsla. Visst det är möjligt att tillfälligt ändra en känsla bara genom att handla. När vi går till gymmet och tränar frigörs endorfiner som förändrar vår känsla och uppfattning om oss själva. Det ligger på ytan så länge vi inte ändrat vår egen uppfattning och våra tankar om oss själva.

Det vi ägnar oss åt ger kraft. Ägnar vi vår tid åt negativt tänkande och problem skapar vi problem. Vi behöver fundera på var vi skall lägga vår energi på. Ja ni vet, är glaset halvfullt eller är glaset halvtomt. Hur uppfattar jag det som finns runt mig.

Så gör ditt val idag. Vad vill du tänka och lägga din energi på. Det som varit, för att bekräfta att det ska vara på det sättet eller på det du vill. Valet är ditt och det går. Välj din tanke för dagen och du ska se att den följer med dig hela dagen.

Duger vi inte styr andra

Vi duger inte om vi inte gör något som är bra. Det räcker inte med att bara vara vi. Samhället är uppbyggt på att vi inte ska vara nöjda med oss själva. Det skall alltid finnas något som vi saknar eller något som ska skapa rädslor i oss som får oss att inte vara nöjda med det som är. Jag är jag och det är ok.
Vi duger inte utan vi skall vara något annat än det vi är. Jakten på att förändra oss blir bara större och större och det har nått en stor acceptans att vi skall förändra oss och visa att vi tillhöra gruppen " Var inte nöjd med den du är". Inte bara i tonåren utan hela livet jagar vi. Den som är svart vill vara vit. Vi springer hit och dit för att söka idealet hos oss själva och vår partner och det enda vi blir, är missnöjda.

Jag och många med mig har burit på känslan eller bär på känslan "-när ska de upptäcka vem jag egentligen är och att jag inte kan något". När ska de upptäcka att jag är fejk?

Vår självkänsla hamnar i botten och inget kan ta oss därifrån förrän vi börjar tala om det och förstår att alla andra är där också.

Får vi inte kontakt med våra egna känslor och förstår att vi duger som vi är, kommer det inte att gå bra. Vi blir då beroende av vad andra tycker eller hur vi tror att andra tänker att vi skall vara, se ut eller bete oss. Vi blir då oerhört lätt att styras utifrån till skillnad för om vi styr oss själva.

Som barn behöver vi bli behandlade med respekt och se andra spegla oss. Bli lyssnade på, få ge uttryck för våra känslor och uppleva en trygg miljö där alla känslor är tillåtna. Detta får barnet i oss att växa och bli en mogen vuxen.

Får vi inte som barn detta utrymme fastnar vi i vår känslomässiga utveckling och blir hämmade. Vi är som barn men i en vuxen kropp, kvar med alla de behov vi inte fick tillfredsställda men i en vuxen kropp.

När jag möter dessa i mitt arbete är det inte den vuxna jag möter utan den 2- åring eller den 5- åring som slutade växa känslomässigt. Våra föräldrar behandlade oss hur som helst eftersom de trodde de ägde oss. Vi hade ingen annan stans att ta vägen.

Våra rädslor om att bli övergivna gjorde att vi ändå tydde oss till våra föräldrar vilket i sin tur gjorde att vi som barn var tvungna att finna oss i det som skedde. Allt från att bli behandlad utan respekt, slagna och t.o.m. bli sexuellt förödmjukade.

Många av oss, kanske alla har för det mesta glömt eller förträngt hur utsatta vi var som barn. Förnekelse av dessa känslor innebär också att vi förnekar oss själva och det innebär i sin tur att vi förminskar den vi egentligen är.

För att väcka detta till liv behöver vi tala om det och ge uttryck för det med kroppen, med att måla, dansa, skriva osv .Ge utrymme för det skapande och den förmåga och energi som finns inom oss själva. Detta stärker vår hälsa och får oss levande igen. Det får oss att hålla barnet i oss levande. Utan denna befrielse dör vi känslomässigt.

Psykopat eller empatisk

Psykopat eller empatisk, vem är du? Inom detta spektra finns vi alla.

Som psykopat kan vi ljuga, stjäla,misshandla, manipulera och till och med döda någon utan att känna något. När vi får makt kan vi bli de maktfullkomliga. Men givetvis i detta spektra finns det mer mildare former av detta tillstånd inom t.ex. politiken, affärsvärlden, i olika typer av gäng eller familjer. Som psykopat finns det en tendens att intellektualisera eftersom vi inte kan lita på våra möjligheter att få kontakt med känslorna.

Är vi empatisk kan istället skapa makt genom att ha tillgång till sina känslor samarbeta och få människor att göra sitt bästa. De kan därför bli utmärkta och omtyckta ledare.

De flesta av oss finns någon stans mellan dessa två ytterligheter. Allt enligt Psykologen och forskaren Claude Steiner. Här beskriver jag kort hans sätt att se på det genom att beskriva hans skala.

Är vi avstängda känslomässigt är vi inte medvetna om våra känslor, men omvärlden kan lägga märke till känslorna även fast vi själva inte kan vara medvetna om det. Är vi avstängda kan vi inte heller känna av känslor hos andra.

Nästa nivå i skalan kan vi känna av våra känslor som kroppsliga förnimmelser. Man säger att vi somatiserar våra känslor vilket gör att det bl.a. är vanligt att vi tar huvudvärkstabletter mot fysiska problem som egentligen har en känslomässig bakgrund för att lösa ett problem.

Nivån efter detta är den primala erfarenhetsnivån. Här är vi medveten om våra känslor men vi upplever det som en störande energi som vi inte kan förstå. Vi saknar ord för det vi känner. Här finns risken att vi har okontrollerade känsloutbrott, handlar impulsivt eller är deprimerade i större utsträckning än vi som har mer undan tryckta känslor.

När vi befinner oss på en verbal barriär nivå känner vi känslor men har svårt att sätta ord på vad känslorna står för. För att komma vidare behöver vi en omgivning som är öppen för känslor. Detta ökar vår medvetenhet om våra känslor och innebär att vi kan göra stora framsteg på kort sikt.

Nästa nivå kallas differentiering. På denna nivå kan vi känna igen olika känslor och intensiteten på känslor. Vi kan prata om känslor med andra. Vi kan här skilja på känslor som t.ex. ilska, kärlek, skam, glädje och hat.

När vi förstår vilka känslor vi har kan vi börja se orsaken till att vi har de känslor vi har. Känslor är inte längre något förvirrat eller obegripligt utan istället något påtagligt och konkret.

När vi nått upp till den empatiska nivån har vi ett stort medvetande om våra känslor. Vi kan vara inkännande och vi förstår att både vi och andra har känslor.

Är vi mycket empatiska i en värld som saknar den förmågan kan det bli påfrestande. Det gäller att vara vaksam och samverka med andra människor. Känslomässig samverkan är den mesta sofistikerade medvetande nivån. Då kan vi vi både uppleva våra egna känslor och den andra personens känslor.

Brister i vår kompetens att känna känslor uppstår under barnåren. En del föds empatiska medan andra är känslomässigt begränsade eller saknar förmågan helt.

Men detta kan förändras om vi är öppna och villiga till förändring genom att träna oss till att få en större medvetenhet om våra känslor.

Det första steget är att öppna sig för att ta emot och ge beröring och beröm. Samtidigt är det viktigt att kunna sätta gränser för det vi inte vill ha. Den första som vi behöver öppna oss för är oss själva.

Därefter behöver vi bli medvetna om våra egna och andras känslor. Att börja lita på vår intuition.

Vi kan be om ursäkt och ta emot ursäkt för tidiga misstag. Vi kan öppna oss och förlåta människor som gjort oss illa.

Vi behöver bli ärliga inför oss själva.

Kroppen minns det vi vill glömma.

För att man ska kunna göra sig av med omedvetna, nedtryckta känslor som vi har lagrat i vår kropp behöver vi skaka liv i dom och röra upp dessa från vårt inre och som en flaska med bottensediment skaka till så de kommer upp till ytan och når vår hjärna igen så vi blir medvetna om känslorna som vi tryckt ned. Medvetna genom att hitta ord för dessa eller andra känslouttryck för det som hänt som vi kan hantera.

De känslouttryck som vi inte givit ord för lagras i vår kropp- i vår omedvetna del av kroppen. Genom att på olika sätt ta kontakt med spända eller värkande kroppsdelar och låta dessa tala kan en process mot frigörelse ske.

Vi får tillgång till mycket energi som vi kan använda till annat. Energi som annars används för att trycka ner känslor vi inte vill känna. Detta ger möjlighet till att bli vårt bästa jag. Negativa energier som binds upp t.ex. i en relation, frigörs när vi vågar släppa taget om den. Vi får kontakt med oss själva.

Ibland lyckas vi med detta själv, men oftast behöver vi hjälp av någon som kan spegla vad som händer och öppna dörrar som vi själva inte för tillfället ser existera.

"Det krävs ett helt nytt sätt att tänka 
för att lösa de problem vi skapat 
med det gamla sättet att tänka/ Albert Einstein"

Men det är inte säkert att enbart tankar och samtalet kan lösa upp det som ligger i det fördolda. Det vi gömt kanske ligger så dolda och är så omedvetna att det inte går att väckas med enbart samtalsterapi. Den omedvetna delen av kroppen är ibland väldigt stark. Ibland fungerar istället andra typer av processer som yoga, meditation, hypnos, andning, massage osv. Det viktigaste är att vi är öppna och villiga till att en förändring får ske. Om vi inte är det händer inget. Det är processen vi vill komma åt. 

När vi lyckas att få det som ligger i det fördolda att komma upp till ytan skapar det i sin tur nya möjligheter som frigör oss från våra blockeringar och öppnar möjligheten till att se andra saker och få tillgång till andra känslor. Varför blir det så här? Jo livsglädjen blockeras av de känslor som inte fått förlösas. Våra rädslor hämmar vår kärlek. Kroppen minns det vivill glömma. Varför det? Jo för att kärlek är det som vi är mest rädda för att visa eftersom vi har en rädsla för att vi skall bli avvisade.

Tänk på en känslomässig konflikt som du haft under den senaste tiden. Hur löste du den? Genom att rationalisera bort dina känslor eller genom att göra den andra till en syndabock eller kanske genom att vända den inåt? Plocka fram känslorna från denna konflikt och känn på den igen. Hur känns de? I vilken del av kroppen känns de? Hur skulle du vilja ta hand om och uttrycka den känslan?
Ett bra sätt att lösa konflikter är att använda jag budskapet. Säg tex. "- Jag upplever situationen på följande sätt och skulle vilja ... " eller "- jag blir ledsen när du säger så till mig och skulle istället önska..." eller " - jag skulle bli glad om vi kan vänta med ..." Öva dig i att uttrycka dina känslor med raka jagbudskap. Vi framstår som tydligare och klarare för både oss själv och vår omgivning. Våra känslor är våra egna och de kan inte ifrågasättas.

Att leva utan att ha kontakt med sina känslor

Vill vi ha kontakt med våra känslor?  Varför vill vi inte ha kontakt med känslorna i så fall? Om inte vad gör vi istället för att undvika det?

Många har just strategin att välja bort känslorna genom att röka, äta för mycket, äta för lite, träna för mycket, jobba för mycket, dricka för mycket, ha sex för mycket, starta upp en massa projekt men aldrig avsluta dessa, äta för mycket sötsaker, shoppa för mycket, läsa en massa böcker, se för mycket på tv osv. osv. Alla har vi varit där på ett eller annat sätt, oftast utan att det blir för traumatiskt för oss. Men för en del av oss kan det ta tokiga vägar.

Denna strategi kan fungera ganska länge. Att vara duktig och jobba mycket på ett jobb fungerar länge eftersom det uppskattas av arbetsgivare. Oftast, eller rentav kanske alltid, så en dag händer det som inte får hända. Vi går in i väggen, vi får reaktioner i vår kropp som gör att vi bli sjuka, får ångest eller andra psykiska eller psykosomatiska reaktioner.

Viljan att bli av med det nya som hänt och som trycker på är stor. Vi vill ha en snabb lösning. Säger läkaren piller ligger det nära till hands att lösa det på detta sätt. Det stänger av precis som vi gjort tidigare.

Det är när vi har känslor vi inte vill känna eller har känslor vi inte klarar av att sätta ord på som det skapar kaos i oss. Saknar vi verktyg för att ta hand om våra känslor är det enklare att undvika dessa. Tyvärr kan det få förödande konsekvenser. Vilka, är svårt att säga. Vi lär aldrig få reda på detta förrän vi prövar att möta det okända.

Detta är som att inte våga ha huvudet under vatten. För att inte utsättas för detta undviker vi att vara i vattnet eller enbart vara på grunt vatten eller undvika vatten helt. För att komma över denna rädsla behöver vi möta rädslan genom att lära oss tekniken att vara under vatten. På samma sätt är det med våra känslor, vi behöver lära oss att hantera, uppleva och sätta ord på våra känslor för att veta hur vi skall hantera dessa och förstå att det finns en möjlighet att tillåta dessa istället för att uppleva att vi drunknar i känslostormar.

Vissa av oss som tidigt stannat upp i att ha kontakt med våra känslor har en torftighet i tänkandet, brist på fantasi och drömmer inte så mycket. Har det blivit på detta sätt har vi stannat upp i vår känslomässiga utveckling. Vi är då, om det skett mycket tidigt, kvar på kanske en treårings nivå där språket inte fullt ut utvecklats. Känslomässigt torftig uppväxt med för lite kontakt med våra föräldrar utvecklar inte de känslomässiga nyanserna.

Blir vi bekräftade i våra känslor, när de än uppstår i vår tidiga utveckling, kan den energin lämna vår kropp. Om känslorna blir besvarade och vi inte får hjälp att ge uttryck för vad det är förkänslor vi har tar sig detta andra uttryck i oss i form av olika sjukdomar och psykiska besvär. Ångest t.ex. ger mycket problem i magen, andningen och hjärtat. Enligt uppgifter i forskning har människor med hjärt- och kärlsjukdomar, astma eller smärtor ofta något stopp i känsloutvecklingen. De kan uppleva livet som väldigt stressande och svårt. De försöker anpassa sig, parera och förstå, ofta genom att koncentrera sig på den yttre världen, inte den inre för där är det kaos.

Har det blivit så här i livet så är det inte samma som det kommer att vara så för evigt. Är vi beredda att möta oss själva i våra känslor och fortsätta att utveckla detta går det utmärkt. Ibland sker arbetet genom att sätta ord på känslorna, ibland genom andra typer av metoder för att få kontakt med känslorna genom att uppleva känslor man inte vågar uppleva som ilska, sorg, ångest osv. När vi får redskap att ge uttryck för våra känslor dämpas behovet av att döva.

Dolda minnen

Hur vi lär oss och hur vi kan väcka våra minnen till liv påverkas av vårt känslotillstånd som vi har när minnet skapas. Vi har mycket lättare för att minnas positiva känslomässiga upplevelser när vi känner oss glada och de negativa känslomässiga upplevelserna när vi är ledsna eller nedstämda. Så om vi tex  skadas och det uppstår en smärta kan smärtan väcka detta tillfälle till liv igen, som vi annars helt glömt bort. Känslomässiga minnen lagras under lång tid och det behöver vara så för att vi skall kunna överleva. Exemplet "spis-plattan". Om du lägger handen på en varm spis-platta, kommer du att bränna dig och det kommer att göra ont. Oavsett ålder så kommer vi ihåg detta och gör inte om det om vi inte vill få uppleva smärtan igen.

Blir vi stressade tappar vi en del av denna funktionen. Om vi upplever en stark stress i samband med en händelse kan vi helt glömma bort vad som hänt. Detta gör också att vi helt kan sakna närminne när vi blir starkt stressade. Tankarna blir röriga och koncentrationen försämras.

Alla har vi minnen som vi inte kommer ihåg intellektuellt. Vi kan inte tänka fram vad vi minns. Men dessa minnen kan plötsligt dyka upp när vi känner en smak, en doft, vi ser nått eller vid något typ av beröring. Doften av "ny bil" kan föra oss långt tillbaka i tiden och väcka minnet av en känsla när vi upplevde detta sist, beröring kan få oss att plötsligt bli ledsna utan anledning. Dessa dolda minnen kan vara både positiva och negativa. Kan vi sätta ord på minnena har vi fått en möjlighet att ta hand om dessa minnen i vår hjärna och vårt intellekt och på det sättet gjort minnena gripbara.

Minnen och upplevelser som skapat känslor behöver komma ur vårt system och vår kropp. Sker inte detta orsakar detta sjukdomar. Blockerar vi känslor blockerar vi också nervernas funktioner och flöden. Blockeringen sker på cellnivå. Detta leder, på sikt, till nedsättning av kroppsfunktioner och sjukdomar. Vi har på det sättet skapat oss en obalans.

Kroppen har ett eget raffinerat sätt att arbeta med dessa minnen. Det som kroppen inte klarar av att ta hand om själv försöker kroppen göra oss uppmärksamma på genom olika typer av kroppssymtom. Under sömnen, via våra drömmer, sker också en del av denna bearbetning. Vi behöver därför alltid lyssna på vår kropp och de signaler vi får och ge oss själva ordentligt med sömn.

Drömmen är ett sätt att bearbeta dagens händelser och reboota vårt eget psykosomatiska nätverk så att kroppen kan fungera även nästa dag. Att alltid uppnå balans. I drömmen kan vi uppleva känslor som tex   sorg och glädje. Lägger vi oss för att sova och har kvar stress och obalans i vår kropp kommer det att märkas i vår sömn. Minnas sina drömmar är ett bra sätt att läka sig själv.

Så en god balans där vi kan sätta ord på alla våra känslor och en god sömn är bra sätt att läka både kropp och själ.

Känna maktslöhet och vara ett offer

När vi känner maktslöhet i situationer där vi inte själva kan påverka blir hela vår kropp försvarslös både i kropp och själ. Vi människor behöver känna att vi har kontroll över vår situation och finns med i ett sammanhang där vi känner att vi kan styra det som händer i vårt liv. Vi behöver känna att livet är begripligt, hanterbart och meningsfullt. Känsla av sammanhang, KASAM.

Gör vi inte detta kan det skapa motsatsen. Förvirring, hjälplöshet, maktslöhet och apati. Om vi redan som barn eller under en längre tid lärt oss att vi är hjälplösa och inte kan påverka vår situation är det skadligt för vår hälsa och vårt välbefinnande. Ja till och med farligt.

Att leva under stress är på samma sätt en form av maktslöhet  Känna vi oss maktlös innebär detta ofta känslor av nedstämdhet och depression som i sin tur leder till högre nivåer av stresshormonet kortisol som i sin tur hämmar immunförsvaret. Detta innebär i sin tur att vi riskerar att ha mindre hälsosamma vanor som att äta fel mat, dricka mer alkohol och motionera mindre. Detta i sin tur leder till risken till för tidig död.

Det som har betydelse är inte hur vi har det som avgör utan hur vi hanterar de känslor som uppstår i den situation vi befinner oss i.

Känner vi oss som ett offer för de omständigheter vi drabbas av innebär detta att vi skyller vårt liv och det vi drabbats av på andra. Att ta på sig den offer rollen kan ge en skenbar trygghet som på kort sikt har sina fördelar. En kvinna som drabbats av kroppsliga besvär kanske inte vill bli helt frisk även fast hon säger att det är hennes högsta önskan. Varför det? Jo då kanske hon är tvungen att själv ta ansvar fullt ut för sitt liv. Hon kan då inte längre gömma sig bakom besvären.

Hur kommer man då ur sin offer roll?

Ja egentligen är handlingen enkel om vi i känsla och tanke tittar på vår egen roll i det som sker och därmed tar ett större ansvar för våra egna handlingar. Ingen annan än vi själva har makt över oss själva om vi inte ger den makten till någon. Varför ska vi göra det?

Det handlar om att ändra attityd genom att ta distans till det som sker. Vi känner och noterar våra känslor men vi behöver inte vara våra känslor.

Många har lätt för att ställa sig utanför sina egna känslor. Men detta kan övas upp. Ett sätt att öva på detta är att meditera där tankar, bilder och känslor får passera utan att vi själva tar notis om det. Istället fokuserar vi på vårt inre, vår kärna. På detta sätt tränar vi oss att behålla vårt lugn och kontakten med vårt inre. Kontakt med det som händer. Vi blir inte längre ett offer utan är delaktiga i skapandet av vårt eget liv.

Om vi tror att vi kan styra vårt liv, så kan vi det. Detta är ett skydd mot att inte drabbas av ohälsa.

Våra viktiga verktyg

Förmågan att klara av olika situationer i mitt liv beror på vilka redskap jag har.Ju fler "redskap" jag har desto större möjlighet och flexibilitet har jag att välja olika vägar att förhålla mig till olika situationer. Vissa har många redskap från början i livet andra få. Jag hade från början en del, fått leta upp andra och en del saknar jag fortfarande. Vissa vet jag var de finns men ännu inte hittat nyckel dit.

Hur kan dessa redskap se ut? Här är några:

- Känna tillit till mig själv. Jag litar på mina resurser och jag tror att allt kommer att lösa sig till det bästa på något sätt. Jag har en tro på livets goda kraft och en positiv människosyn. Vad har du för grundsyn?
- Jag är övertygad om att vi alla kan klara av våra liv när vi mår bra till kropp och själ. För att komma dit gäller det att ha verktyg som handlar om att ta hand om oss själva. Ta hand om oss och kunna känna igen våra egna signaler och göra det som behövs om vi märker oro, mår dåligt, rastlös eller får andra symptom. Detta utvecklas oftast när vi utsätts för prövningar av olika slag. Vågar vi möta prövningen och våra  rädslor och den kris som uppstår utvecklas vi också som människa och blir styrkta i vår själ. Hur ser din beredskap ut?
- Lärandet om att finna lugnet. Stanna upp, meditera, andas lugnt och invänta rätt situation innan vi agerar. Det är tillåtet att bli arg, för den energin behöver komma ur oss men ibland kan det vara bättre att först göra ingenting än att rusa iväg och göra något som den egna rädslan jagar fram. Rädslor kan göra allt från att lägga ut olika dimridåer till att skapa olika slags panik. Vi är inte våra känslor utan de finns där endast som varningssignaler för att göra oss alerta. Att känna rädsla är naturligt, men det behöver inte styra oss. Hur brukar du göra?
- Ha en förmåga att bedöma människor på ett sådant sätt att det inte uppstår destruktiva situationer. Detta innebär att ha sunt förnuft och samtidigt ha förmågan att omge mig med stödjande och för mig bra människor. Människor som ger mig positiv energi. Att inte försätta mig i dåliga situationer sparar mycket energi som istället kan användas till att förvekliga mig själv.
- Förmågan att be om hjälp. Vara klok nog att be om hjälp när jag märker att jag inte klarar av min situation. Detta är en av de svåraste verktygen att hantera. Har du lätt för att be om hjälp?

Ett praktiskt exempel på ett verktyg som fungerar om vi känner oss stressade. Denna övning löser inte de bakomliggande orsakerna men de hjälper dig i stunden att förändra ditt tankesystem.:

Gör följande om du känner dig stressad, känner dig rädd, ängslig, orolig, skamsen, känner skuld eller aggressiv:
- Stanna upp, andas lugnt och iaktta dina känslor "utifrån" dig själv.
- Sätt ord på vad det är som stör dig.
- Koncentrera din uppmärksamhet på området omkring ditt hjärta.
- Tänk nu på något glädjande, ett tillfälle när du kände dig stark och glad och stanna kvar i den känslan.
- Tänk på någon som får dig att känna dig älskad och uppskattad som den du är, kanske ett barn eller ett husdjur och behåll den känslan i dig ett tag.
- Lägg sedan märke till hur du har lyckats bryta det nedåtgående spiralen av negativa känslor som du kan ha fastnat i.

Hur väljer jag den som ska leda mig i mitt eget ledarskap?

Hur väljer jag ut den som jag ska be om hjälp? Den som skall leda mig i mitt eget ledarskap?

Ja hur tänker du själv? Vad behöver du för att känna allians, förtroende, tillit och allt det som du känner att du behöver för att lätta på din hemlighet?

Jag kan bara utgå ifrån mig själv och de erfarenheter jag har. Jag kan ge perspektiv utifrån mitt sätt att se det. Så ska även du göra, se det från ditt perspektiv. Bara du vet vad du behöver för att kunna ge tillit och respekt. Du behöver inte söka metoder eller hur det ska lösas men däremot hitta den som du känner tillit till. Då kan du ge det till den andra. Tillit får man inte, den ger man.

Var ska du söka för att finna den du kan ge din tillit till?

Vad behöver du? Vad har du för förväntningar på det som skall ske? Förväntningar på den du ber om hjälp skall göra? Vad vill du ska hända?

Du kan välja att titta på olika typer av terapi-utbildningar, olika metoder och sätt att hitta dig själv och utifrån det välja rätt person.

Eller, så kan du välja rätt person från början. Det är i slutändan den personen som ska leda dig. Kanske är det mer viktigt vilken förmåga och personlighet terapeuten har som är svaret på din fråga. Vad har personen varit med om och vilken resa har han gjort? Har han varit där du är och hittat en väg ut? Om inte hur ska han då kunna leda dig? Han behöver inte ha varit med om samma typer av symptom (alkoholmissbruk, dålig barndom, dys-funktionella föräldrar osv.) men däremot behöver han ha mött liknande grundproblematik i sig själv.

Jag kan inte hjälp något som är i ett akut alkoholberoende, för där har jag inte varit, men jag kan hjälpa honom efter den akuta situationen, för där har jag varit med samma grundproblem. Däremot kan jag hjälpa en person i ett akut sexberoende eftersom jag själv varit där.

Först när jag själv som terapeut gör mitt eget arbete med mig själv kan jag leda någon annan. Jag som terapeut är bara ett steg före vilket betyder att jag kontinuerligt behöver jobba med mina egna till korta kommande och mina personlighetstyper för att kunna vara en bra ledsagare.

Kunskapen om hur vi ska leva ett harmoniskt liv är flera tusen år gammal. I bibeln står mycket om detta som idag är lösning på våra personliga problem. I Ledarskapets Tao från Kina utvecklades mycket tidigt synsätt på hur vi skall hantera vårt eget inre ledarskap. De varianter på terapi-former som florerar idag har alla sitt ursprung från flera tusen år av kunskap om sammanhang och mänskligt beteende.

Så det är kanske först och främst inte vilken terapi-form som är det viktigaste att vi väljer och vad den heter som är det avgörande. Det avgörande är istället vem den person vi ska möta är och vad han har som jag själv saknar och på vilket sätt han kan leda mig att leda mig själv.

Förutom detta kan det givetvis vara bra att även titta på de utbildningar som terapeuten gått men det är på inga vägar avgörande och en garanti för att du kommer att få den hjälp du behöver.

Lycka till med ditt val. Jag gjorde mitt val och det blev väldigt bra för mig i mitt lärande.

Att bli mitt riktiga jag

Alla föds vi fysiskt men jag är inte säker på att den psykiska och själsliga födelsen upplevs av alla. Till en början föds vi som ett oskrivet kort med alla möjligheter att få tillgång till våra tankar känslor och handlingar. Men sedan. Vad händer sedan? Om världen utanför får oss själva får oss att göra val att stänga av kontakten med vårt inre, hur födda har vi då blivit?

Min egen själsliga födelse kräver kontakt med min smärta och mina starka känslor, de ursprungliga känslorna. Har jag inte kontakt med dessa går jag i livet med en hinna runt mig själv som skiljer mig från mitt sanna jag.

För att rista hål i denna hinna behöver jag arbeta med att bli medveten och ta reda på vem jag är och vad som är meningen med livet för just mig. Den processen innebär både att nå mitt hjärta, mina känslor, mina tankar, min intuition och min tro.

Gör jag inte detta stannar jag i min utveckling där jag slutar att förändras. Att leva innebär ständig förändring.

Jag tror att om jag personligen växer och förverkligar mig själv där jag kan frigöra mig från mina rädslor, är det som livet handlar om, meningen med livet. Hur är det för dig?

Alla har vi den förmågan, en inneboende förmåga att låta oss själva växa och expandera. Växa genom att upptäcka vårt sanna jag. Alla bär vi på en skatt men få har förmågan att se den skatt vi redan har.

Jag vantrivs i livet för att jag är på fel ställe. Jag är omgiven av människor som inte delar mina värderingar i livet. Jag väljer att anpassa mig till andra för att bli älskad i rädsla för att annars bli ensam.

Allt detta kostar energi och skapar energiläckor som på sikt bidrar till att jag utvecklar sjukdomar.

Att ta reda på vem jag är tar tid från mig och är en utmaning. Men det finns inget mer berikande än att finnas på rätt plats i livet omgiven av människor som stödjer mig där jag ägna mig åt sådant som föds fram ur min egen övertygelse.

Bara det är läkande i sig.

Att födas själsligt är att bli hel. Hel genom att jag kan känna och uttrycka mina känslor. Att bli hel innebär att jag möter min ursprungliga kraft. Ingen annan kan göra detta åt mig, mer än jag själv. Däremot kan vi få draghjälp av andra, som gjort det för sin egen del.

Detta krävs mod och detta får jag genom att bli trygg i mig själv.

Hur skall jag då göra för att skapa öppningar i mig själv där jag kan börja få insikt?

Som jag skrev i går så behöver jag först och främst tro på att det går. Känner jag att jag inte själv klarar det så behöver jag be om hjälp. Be om hjälp är oerhört svårt eftersom vi lärt oss att aldrig avslöja något om vårt inre för det gör oss sårbar. Be om hjälp brukar vara det största steget och bara att göra detta innebär att halva jobbet redan är gjort och att en första lättnad infinner sig i vår kropp.

I morgon ska jag tala om hur vi skall göra för att finna den rätta hjälpen åt oss.

Självdiagnos

Ibland behöver jag stanna upp och se över mitt liv.

Ta bort det som är onödigt, som stör mig och får mig att vara ur balans. Sådant som gör att jag tappar min energi i stället för att skapa energi. Få bort sådant som upptar mig, både saker och människor som belastar mig och får mig att fokusera på fel saker.

Självdiagnos är ett sätt att skapa en rutin och en förmåga att ta temperaturen på mig själv. Känna efter om vi förlorar kraft eller skapar kraft av det vi gör. Detta innebär också att ta reda på vad jag egentligen vill och vad jag egentligen tror på. Mitt sätt att leva och vad som är rätt och fel och som överensstämmer med mina grundvärderingar. Var vill jag bo, vad vill jag arbeta med, har jag den eller de relationer jag vill ha.

Risken med att tänka på detta är att jag vet vad jag har men inte vad jag kan få samtidigt som det blir min möjlighet.

Vilka rädslor har kontroll över mig och styr mina val och kanske begränsar mig.

Ett bra sätt att bli medveten om mig själv är att se efter hur mycket ansvar jag tar för olika delar i mitt liv. En värdering på en skala 1 - 10 är en bra värdemätare för detta.

Frågor jag vill ställa mig är:

Hur mycket ansvar tar jag i mitt liv för..
- mitt arbete?
- mina närmaste?
- mina relationer?
- mina matvanor?
- min motion?
- mina känslor?
- min personliga utveckling?
- laddat mig med positiv energi?

Ett självläkande jag är i kontakt med mig själv, mina känslor och min intuition.

Hur kan jag då göra för att påverka mitt mående och påverka mitt liv?
1. Tro på att jag kan påverka det.
2. Observera mina tankar och vad jag tänker om mig själv och min omgivning.
3.Vad är bra och vad är dåligt? Vad vill jag behålla, vad vill jag göra mig av med?
4. Se till helheten
- kosten
- motion
- tankar
- mitt inre jag
- meningen med livet
5. Sök kunskap
6. Be om hjälp om jag inte klarar det själv
7.Genomföra förändringen i mitt liv.

Meditation "Jag behöver inte göra någonting"

"Jag behöver inte göra någonting" är ett sätt att försöka förstå storheten med att jag egentligen redan har allt från början. Det är jag själv som skapat de behov och de tankar om att jag inte är fullkomlig som gör att jag förgörs.

Ett sätt att befria mig från detta och inse att det verkligen är på detta viset är att i en meditation med mig själv förstå att det är så.

Jag lägger mig ner och bara för en stund vara där jag egentligen redan är utan min historia, de bekymmer och den oro för framtiden som får mig att tro att jag behöver göra saker.

Jag försök att glömma min kropp, bara för en kort stund.
Jag försöker att glömma dess behov, dess bekvämlighet, dess beskydd och dess nöjen.
Jag försöker att glömma de saker den just nu söker efter.

Just i detta korta ögonblick är det i sin ordning att glömma allt detta.

Jag dröjer kvar i min tanken "jag behöver inte göra någonting".

Jag inser att det betyder: "Det finns inget jag behöver göra för att göra mig själv helad.
Jag skapades helad.

Eftersom jag skapades helad har jag allting.
"Jag behöver inte göra någonting".

Jag försöker känna friheten i denna tanke.
"Ingenting jag gör kan göra mig syndig. Ingenting jag gör kan göra mig helad.
Ingenting jag gör kan göra den minsta förändring i mitt eviga tillstånd, i vilket jag har allting. Allt jag behöver göra är att acceptera det tillståndet."

Jag föreställ mig att jag ligger på rygg i ett lugnt, fridfullt hav.

Havet står för den gränsslöhet som jag fått.

Medan jag ligger där har jag inga bekymmer i världen.

Mitt hjärta slår fridfullt.

Det finns inget som jag behöver oroa mig för.
Det finns inget som är beroende av mina val eller min ansträngningar.
Det finns inget behov för mig av att göra någonting.

Jag säger till mig själv: "Jag behöver inte göra någonting".

Jag fortsätter att ligga i detta hav och upprepa "jag behöver inte göra någonting" så ofta som jag vill.

Jag låter friden och friheten i den idén vara det enda som upptar mitt sinne.

Jag låter den idén ta mig till en plats av fullständig stillhet.
Jag solar i denna stillhet och denna frid.

Närhelst mitt sinne vandrar till någon obetydlig världslig sak, upprepa jag igen idén som drar mitt sinne tillbaka till stillheten i att ligga på ryggen i detta hav.

Jag stannar på denna plats så länge jag vill.

När mitt sinne börjar vandra så mycket att jag inte kan stanna i mitt hav, avslutar jag med en sista repetition av "jag behöver inte göra någonting" och öppna mina ögon.

Vi behöver struktur

Struktur är inte samma som tvång eller påtryckning. Vill vi ha en förändring i vårt liv behövs struktur.

Vi vill bli befriade, vi vill vara lyckliga, vi vill ha frid.

Inget av det har vi om vi är missnöjda. Vårt sinne är odisciplinerat där vi inte kan välja mellan vad som är glädje och sorg, njutning och smärta, kärlek och rädsla.

Vi behöver finna ett sätt att skilja dessa åt. Vi behöver struktur.

Vad som krävs av oss är att vara öppna och villiga. Öppna och villiga att se det som finns att se och inget annat. Släppa tanken om det vi tror att vi ser som påminner oss om det förflutna.

Kan vår uppfattning av världen bli befriad om vi inte själva först blir befriade. Befrielsen ligger i att kunna uppstå med nya insikter och med ett annat sätt att se på vår omgivning. Att se världen som den är.

Vill jag se världen omkring mig på ett annat sätt behöver jag välja, välja att påminna mig om att jag vill se det som är. Jag väljer själv att se nu, det som är nu. Jag vill förändra genom att vara fast besluten att förändra mitt tillstånd till ett tillstånd som är bättre och som jag vill ha.

Detta kräver övning och struktur eftersom mitt ego vill trycka mig tillbaka till ett liv och en världsuppfattning som existerade innan jag fattade detta beslut.

Det jag längtar efter kommer jag att se. Detta är den verkliga lagen om orsak och verkan så som den fungerar i världen. Oavsett om det är dåligt eller bra så är det jag vill det jag får.

 

Jag ser bara det förgångna

Det känns konstigt att ta detta i mina tankar men förstår ändå att det är precis så det är. Det blir så uppenbart i mitt eget liv och det är så tydligt för de jag möter i mitt arbete.

Min tankegång, att det jag ser är en del av det förgångna och min historia, är anledning till att
- ingenting jag ser betyder någonting.
- jag har givit allt jag ser den mening det har för mig.
- jag inte förstår någonting av det jag ser.
- mina tankar inte betyder någonting och att de är som de ting jag ser.
- jag aldrig är upprörd av det skäl jag tror.
- jag är upprörd därför jag ser någonting som inte finns.

Jag ser bara det förgånga men jag tror att det är något som sker just nu. Mina sinnen är helt upptagen av det förgånga.

Ett sätt att hjälpa sig själv att bryta det som sker är att våga ställa sig utanför sig själv och betrakta sig själv när jag blir arg, ledsen, orolig, upprörd, besviken osv.

- Jag är arg på ....... för att jag ser något som inte finns.
- Jag tycks tänka på .....men ser något som har med min historia att göra.

Det beror bara på mig själv

Jag har haft paus ett tag från bloggen. Nu är jag tillbaka igen och kommer att fortsätta mitt regelbundna skrivande.

Veckan har varit fyllda av nya intryck och nya insikter. Både för mig och de kunder som jag arbetar med.

I Facebook skrev jag idag följande : 

"Om du alltid säger “vi får se” händer det aldrig någonsin någonting.

Då kanske det är just, vara kvar som du vill vara."

 

Vi behöver göra för att en förändring ska se.

Vi gör alltid saker för vår egen skull.

Det finns alltid ett syfte med allt som vi gör. Syftet har oftast, kanske alltid ett värde för mig själv. 

 

Det kan vara klokt att vara uppmärksam på mitt eget grundsyfte. Hjälper jag någon annan är det lätt att tro att syfte är att hjälpa någon annan. Troligen och oftast är grundsyftet att få hjälp eller att bli bekräftat. Är det ett underliggande egensyfte är det oftast inte bra för mig utan förstärker eller rättfärdigar bara mitt eget gamla beteende.

Skuld och skam får oss att vara kvar i vår historia.
Bär jag på skam och skuld låser det fast mig vid min historia. Allt jag gör, känner och tänker vidmakthåller den skam och den skuld jag går och bär på. Jag blir fängslad i mitt eget historiefängelse. Frustrationen skapar fysiska problem och värk, aggressiva beteenden eller depression. Det fortsätter att bekräfta min dåliga självkänsla.

Befrielsen i 6 punkter

• Kan jag identifiera och acceptera det som hänt.
• Kan jag acceptera att jag har de personligheter och karaktärer jag har.
• Kan jag ha förståelse för att jag själv är orsaken till att jag har det liv jag har idag.
• Kan jag förlåta mig själva och andra.
• Kan jag gottgöra de jag skadat.
• Kan jag ha tillit till processen.

Då kommer befrielsen.

Först då skapas möjligheten för mig att leva i nuet. Nuet som varken bär på min gammal historia eller min oro för framtiden.

För att detta ska kunna ske behöver jag vara öppen och villig till något nytt.

Vad är sant och inte

Ingenting verkligt kan hotas.
Ingenting overkligt existerar.
Här ligger vår egen frid.

Vi behöver gör en åtskillnad mellan det verkliga och det overkliga, mellan kunskap och varseblivning. Kunskap är sanningen, under en enda lag, kärleken.
Sanningen är oföränderlig, evig och entydig. Det är inte alltid så att vi känner igen den men den kan inte förändras. Den gäller för allt som är skapat. Det finns ingen början och inget slut.Sanningen bara är.
Varseblivningens värld är en värld av tid, av förändring, av början och av slut. Den grundar sig på tolkning inte på fakta. Den är en värld av födelse och död, byggd på övertygelse om brist, förlust, separation och död. Det är en värld vi lärt oss snarare än något vi givits, selektiv, oberäknelig i sitt sätt att verka och felaktig i sin tolkning.

Sanningen och varseblivningen är varandras motsatser.

Belöningen

Det är viktigare att säga sanningen rent ut än att säga något som låter bra.

Det är viktigare att handla för allas bästa än att vinna i varje läge.

Det är viktigare att reagera klokt på det som sker än att reagera efter vad teorierna säger.

En klok människa är inte på jakt efter framgångar. Hon hjälper andra att finna sina framgångar. Det räcker för alla. Att dela med andra är alltid framgångsrikt.

Det enda principen lär oss att förstå att sann nytta finns åt alla och glömmer ingen.

En klok ledare vet att belöningen för arbetet kommer av sig själv ur själva arbetet.

Ett enkelt liv

Om du vill vara fri, lär dig då att leva enkelt.
Använd det du har och var nöjd med det och där du är. Försök inte lösa dina problem genom att t.ex. flytta någon annan stans, byta partner, jobb eller köpa nya saker.

Låt bilen stå kvar i garaget. Sälj den där komplicerade datorn och börja med papper och penna igen. Lägg undan dina maskiner och prylar som du tänkte skulle underlätta livet för dig. Var sparsam med din mobiltelefon eller stäng av den.

Läs klassiker istället för att läsa varenda ny bok du får i din hand.

Ät mat som är odlad i ditt närområde. Klä dig i enkla slitstarka kläder. Välj en lite bostad, sparsamt med möbler och lätt att hålla rent. Ha en öppen kalender med fri egen tid inplanerad. Följ några enkla andliga regler och låt familjetraditioner växa fram och bli starka.

Världen är fulla av saker, nyheter och äventyr. Det kommer nya möjligheter varje dag.

Än sen!?

Väljer du att inte minimera och plocka bort utan t o m lägga till och addera varje dag, ska du räkna med att du inte är fri utan bunden med krav, måsten och sådant som utifrån påverkar ditt liv.

Vinna eller förlora

Om du kommer i diskussion med någon och den diskussionen inte slutar som du själv vill, låtsas inte kompromissa om du samtidigt döljer det du verkligen känner.

Gå personen till mötes. Ge vika. Släpp taget. Återgå till att underlätta det du ser faktiskt sker. Kämpa inte emot.

Det är inte din sak att få rätt eller vinna en diskussion.
Det är inte din sak att hitta fel i den andres argumentation och syn på saken.
Det är inte din sak att känna dig sämre om den andra segrar.

Det är din sak att underlätta det som sker, hur det än slutar.

Eftersom vi alla är ett finns det inga olika sidor att välja.
En klok människa följer det som faktiskt ändå alltid sker.