Mina eller andras

Jag har mål i mitt liv. Jag har visioner och jag har värderingar. Jag fattar beslut och har idéer om hur jag vill ha det. 

När jag är fri från rädslor styr jag mig till de mål jag själv satt upp. Jag matar mitt jag. 

Känner jag rädslor för något ökar risken för att jag släpper mitt eget fokus och mina egna mål. 

När jag styrs av rädslor och jag kommer i kontakt med någon annans mål kan risken finnas, om jag styrs av mina rädslor, att jag istället för att sträva efter mina egna mål, börjar uppfylla någon annans mål. T.ex. i rädslan för att bli ensam gör jag som min partner vill. 

Ibland tror vi att vi följer våra egna mål men när vi granskar dessa inser vi att de definitivt inte tillhör oss själva. 

Vilka mål följer du? Om det inte är dina egna vems är de då? Arbetsgivarens, din partner, en väns eller kanske dina föräldrars? 

Spegla

I spegeln väljer jag vad jag vill se. Den blir en backspegel när jag väljer att se min historia. Den blir en spåkula när jag vill förutse framtiden. Den får mig att se mig själv hur jag ser ut i det yttre. Den får mig att se mig utifrån vem jag är och vad jag gör. Den visar vem jag pekar på när jag pekar på andra. 

Spegeln talar också om för mig vem det är jag kan förändra när jag håller den framför mig. 

Spegeln speglar mig i allt jag gör och får mig att förstå att det jag ska fokusera på är det jag faktiskt ser framför mig inte det jag tror jag ser. Det som finns bakom spegeln tillhör en annan värld. 

Spegla innebär att reflekterar. Spegla innebär att ta sig tid att se vad som sker. Spegla innebär att välja mig. Spegla innebär att se min del. 

Vad innebär spegla för dig? 

Dyka

När jag dyker ställer det krav på att jag är i fokus. Jag behöver ha koll på var jag är, upp och ned. Farligt och ofarligt. Hur jag rör mig. Strömt vatten och djup. Hur jag andas och att jag andas. Jag behöver veta att jag har luft tillräckligt och att jag tar säkerhet före chans. Jag behöver också se till att kolla min dykkompis så allt är ok. 

I dessa stunder är jag fokuserad och befinner mig i nuet. Det finns ingen historia och ingen framtid. Nu äger rum just nu i denna stund. 

Detta gör mig väldigt lugn och avslappnad. Jag känner ro och en skön närvaro. Jag är med mig. 

Lite som en meditation. 

I vilka stunder känner du att du är med dig själv och är i ett bra fokus för dig själv? Eller är det så att du inte hittat dit än? 

Fattigdom

Jag kan vara fattig på olika sätt. Jag kan vara fattig på pengar, mat och bostad. Jag kan ha ett allmänt fattigt enkelt materiellt liv men ändå ha ett rikt inre och yttre liv. 

Jag kan också äga stora arealer mark, ha gott om pengar och äta mig mätt varje dag men ändå ha ett tomrum inom mig. 

Fattig på ett rikt inre liv med dagliga  insikter förminskar mig själv och min person. Jag slutar växa och utvecklas vilket leder till att jag sakta går bakåt istället för framåt. Gå framåt i den mening att jag reflekterar över det som sker och är närvarande. 

Ett liv utan nära vänner går att överleva men tillgången till nära vänner ger mig själv möjlighet att relatera till närhet, kärlek och acceptans. Inte som ett beroende men för att just få chansen att villkorslöst relatera till andra. Jag kan få vara den jag är och pröva min egen fortsatta utveckling med andra. 

Jag är rik om jag väljer att leva ett enkelt yttre liv men med stora rikedomar inom mig. 

Att vara fattig i själen är en större saknad än ett fattigt yttre liv. Självklart behöver vi mat och vatten och någonstans att vara men det skyddar bara vårt yttre. 

Ett råd jag fick ta del av nyligen handlade om fattiga barn. I de råd som nämndes fanns främst, ge barnen din tid. Det är det barn främst behöver, din tid av närvaro tillsammans. Ge dessa inte ett mål mat, ge barnen ett mål mat tillsammans med dig.

Alla behöver mat men vi behöver också definitivt närvaro av oss själva och andra. 

Hur närvarande är du för dig själv och andra? Hur rik är du? 

Ändå är jag inte nöjd

Jag har allt men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjligheter men ändå är jag inte nöjd. Jag har flera jobb men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjlighet att resa men ändå är jag inte nöjd. Jag har mat varje dag men ändå är jag inte nöjd. Jag har pengar så jag klarar mig men ändå är jag inte nöjd. Jag har vänner omkring mig men ändå är jag inte nöjd. Jag har två fina söner men ändå är jag inte nöjd. Jag har fått en massa erfarenheter i min kärleks relationer men ändå är jag inte nöjd. Jag har fina arbetskamrater men ändå är jag inte nöjd. Jag har vänner i andra länder men ändå är jag inte nöjd. Jag har hälsa men ändå är jag inte nöjd. Jag har möjligheter att ha sommarställe men ändå är jag inte nöjd. Jag känner mig glad och i balans men ändå är jag inte nöjd. Jag är inte nöjd.

Att inte vara nöjd är att inte leva här och nu. Att inte vara nöjd är att jämföra med någon annan eller något annat. Att inte vara nöjd är att tro att jag inte från början har allt. Att inte vara nöjd är att jaga efter något bättre i tron att det ger mig den slutliga lyckan. Att inte vara nöjda är att ständigt fylla på ett kärl som läcker.

När jag riktat mitt fokus utanför mig själv istället för innåt kommer jag alltid att sträva efter mer och jag kommer alltid att saknat något. 

Att vara nöjd är att hjälpa utan att förväntas få. Att vara nöjd är att leva här och nu. Att vara nöjd är att klara av att släppa minnena av min historia. Att vara nöjd är känna tacksamhet till det jag har. Att vara nöjd är att förstå både i mina tankar och mina känslor att jag redan från början har allt jag kan önska. Att vara nöjd är att tänka enkelt och att leva enkelt. 

Hur gör du? Är du nöjd eller missnöjd? Vad gör att du söker och när blir du nöjd? 

Som toalettpapper

Att vara beroende av något eller någon annan gör att jag utsätter mig. Arbeta på ett arbete med en chef som behandlar mig illa. Ha en partner som förminskar mig. Vara med "vänner" som inte vill se mig växa. Jag väljer att vara beroende av någon annan eller av droger och andra bekräftelsemedel som förnedrar mig. Alla situationer där jag låter mig bli utsatt är ett val. Jag låter mig bli behandlad som det toalettpapper vi  använder för att torka oss där bak med och för att sedan spola ut genom toaletten. 

Jag låter mig användas som toalettpapper för att jag själv inte tycker mig vara värd mer eller om jag skulle riskera att dö, för att överleva. 

Men tänk om det är så att allt handlar om överlevnad, oavsett vad jag utsätter mig för så handlar det om min överlevnad. Ett arbete behövs för rädslan för att inte få äta, en partner för rädslan att inte bli ensam, vänner för rädslan att inte stå själv. En drog för rädslan att inte duga. Bekräftelse för rädslan att inte bli älskad. 

Oavsett skäl låter jag mig falla in i ett beroende att inte kunna göra mina egna val och ändå är det just det jag gör. 

Alla bygger vi upp strategier grundade på våra rädslor. Vi är beredda att offra oss själva för att överleva. Vi offrar våra barn, vi offrar vår själ. Vi offrar till och med vår överlevnad för att få överleva smärtan. 

När mitt offer är större än det jag vinner på att offra kommer mitt bolag "Jag" att gå i konkurs. Kalkylen kommer inte att hålla. Jag behandlar mig själv som det toalettpapper andra torkar sig med. Ett riktigt slöseri men framför allt ett självbedrägeri som det enbart finns en förlorare och en vinnare i. Jag förlorar egot vinner. 

Idag har jag valt att sitta vid en öppen eld med vänner och hela kinesiska havet utanför, ensamma på en öde ö. Det valet stärker mitt jag. Det gör att jag känner livet och friheter i mig. 

Hur gör du för att välja dig? 

Shut my big mouthe!

Idag förstod jag att jag inte är mer än en människa. Jag förstod i den spegling jag fick hur jag projicerade mina egna tankar på andra. Jag fattade hur jag agerade. Det kändes och det var bra. Ett steg tillbaka för att ta mig framåt. 

När jag pekar på andra och tror att jag är bättre än andra väljer jag också att separera mig från mig själv. Mitt ego väljer att jämföra och jag förminskar mig själv. 

När jag pekar på andra är det egentligen mig själv jag pekar på. Mina rädslor styr mig mot att uttrycka mina egen känslor och värderingar via någon annan. Jag prövar och tycker mig vara för mer än någon annan genom att fördöma den andra. Jag granskar inte mig själv utan jag granskar andra. 

Idag har jag lärt mig att jag åter igen behöver vara tyst, hålla truten, shut my big mouthe. Det finns inga alternativ om jag inte vill mata mitt ego 

Vad har du lärt dig senaste dagen som du tar med dig? 

Ta för givet

Jag växte upp och tog för givet det som fanns runt omkring mig. Tillgång till pengar. Mat för dagen. Rena kläder. Skola och utbildning. Egen bil, moped egen motorcykel. Resor utomlands. Husdjur. Veckopeng. Semester med familjen. Nästan fri sjukvård. Tandvård. Möjlighet att få jobb. Allt fanns och ibland förstod jag inte värdet av det.

Det fanns brist på annat i min uppväxt men just det materiella fick jag tillgång till. Jag tror att just detta skapat förutsättningar för mig i livet som jag fortsatt att förvalta. Jag har inte behövt känna mig fattig. Samtidigt har jag inte valt att leva i överflöd. Jag lärde mig tidigt att förvalta det jag har och inte ta det för givet. 

Nu befinner jag mig i Philippinerna. Det finns viss sjukvård som är fri men det kan ta mycket lång tid att få hjälp om jag någonsin får hjälp. Om du inte haft jobb erhåller du ingen pension alls. Har du haft ett arbete får du kanske en obetydlig pension. Staten har ingen plan för sitt folk. Bostäder finns inte. Fri plats att bygga sker i vattnet där det inte kostar något. Många, allt för många är fattiga ovh lever på inget. Människor bor i skjul. Människor föder många barn. Många barn dör. Missären är stor och får du ett arbete kan du få jobba långa dagar 10-15 timmar eller mer för en månadslön som motsvarar ca en bigmac meny per dag i en månad. Människor här är hänvisade till den fria marknaden vilket innebär att det är tillgång och efterfrågan som styr. Detta blir förödande för ett land som väljer att stödja de som har, inte de som inte har. 

Människor dör. Människor drabbas. Människor lider och står ut. Det är förunderligt att inte ett uppror sker. 

Självklart måste kraften även här komma underifrån. När de nått sin botten kommer kraften. Men det kan ta tid. Philippinerna har länge varit ett ockuperat land av andra länder som utnyttjat folket. Kanske är det landets alla småöar som gör att folket har svårt för att förena sig. 

Landet är ett land i tredje världen som har rika men framför allt stor fattigdom. 

Det jag möter här är just stor tacksamhet till det lilla. Tacksam att få leva. Tacksam att få mat och hjälp. 

Kanske är vi som turister här i Philippinerna den nya världens ockupanter där vi styr folket med våra pengar,  som har ett stort värde här. 

Jag är tacksam men också uppmärksam på vad som sker och min del i det stora sammanhanget. Min roll är inte självklar. 

Jag väljer att se det lilla i mig men också det stora. Jag väljer att se vad jag kan göra och vad jag inte ska göra. Jag väljer och mitt val är tacksam för allt jag fått. 

Vilka val gör du? 

Ta ett steg tillbaka

Jag har ett dominant sätt. Jag har forcerat. Jag har kontrollerat. Jag har styrt. Jag har hävdat min syn på saken. Jag har haft svår för att vara tyst. Jag har talat högt. Jag har alltid haft något mer häftigt att berätta. Jag har utmanat rummet. Jag har tagit risk. Jag har hävdat mig genom att göra. Jag har låtit mig bli bekräftad. Jag har varit modig. Jag har varit orädd. Jag har haft en bra självsäkerhet. Jag har hjälpt andra. 

Men..

Jag har även känt mig obetydlig. Jag har varit rädd. Jag har haft låg självkänsla. Jag har känt mig blyg. Jag har känt mig liten. Jag känt mig undergiven. Jag har upplevt mig vara ett offer. Jag har alltid undrat när andra ska komma på att jag inget kan. Jag har svikit andra. Jag har svikit mig själv. Jag har varit beroende av andras åsikter och erkännande. Jag har pådyvlat andra mina åsikter. Jag har hjälpt andra för att inte ta i det som var mitt eget. 

I mig bodde en rädd pojke som bara vill ha kärlek. 

Idag...

... väljer jag att ta ett steg tillbaka så ofta jag kan för att låta andra ta plats.

Jag väljer att lyssna och låta andra skapa sina erfarenheter. Jag väljer att låta andra bilda sig sin egen uppfattning utifrån sina tankar och känslor. Jag väljer att inte utmana utan bara finnas där. Jag väljer att se mitt eget och visa min väg för mig. Jag väljer att nå mina mål, inte andras. Jag väljer att bekräfta mig själv, inte bli bekräftad genom andra. 

Jag säger inte att jag alltid lyckas men jag försöker. 

För att lyckas behöver jag hålla inne mina hästar. Det är först då jag ser hur världen utanför mig själv egentligen ser ut. Det är först då jag vet vad jag kan välja mellan och vad jag vill välja bort. 

Hur gör du för att coacha dig själv?

Jag och världen

I en värld av inre kaos skapas ordning i den yttre världen. I en värld av kaos kanske vår inre värld behöver ordning. 

Vi behöver struktur och sammanhang som vi begriper. Sammanhang att förhålla oss till och som förenklar vår värld. Hjärnan strävar alltid efter att förenkla. Den vill kategorisera och stoppa in intryck i olika fack. Fara eller inte fara. Vän eller fiende. Samarbete eller konkurrens. Kärlek eller hat. På eller av. Bättre eller sämre. Tillit eller ej tillit. 

Hjärnan strävar efter en enkel systematisering av alla de intryck som världen utanför bjuder på. Desto mer intryck utifrån desto mer ordning och systematisering. Allt för att klara av att förenkla för att få en uppfattning om fara eller inte fara. 

På samma sätt som hjärnan systematiserar systematiserar vi själva i livet. Vi förenklar världen och sätter in världen i fack. Politiskt, hudfärg, landsgränser, religion, sexuell tillhörighet, ras, intresse, åsiktslika, ekonomi, status, kollegor, bransch, plats osv. 

Systematiseringen förenklar vår värld och gör att vi skapar separation, Vän eller fiende, för eller emot. Jag vill tillhöra för att kunna överleva. Gruppen blir viktigare än personen i gruppen. 

På detta sätt skapas en konflikt i oss själva. Mitt jag och det som finns utanför mig själv. När mina egna värderingar kommer i konflikt med världen utanför mig själv finns risk för separation om jag förlitar mig mer av det som sker utanför mig själv än det som sker i mig själv. 

Tillhöra kan handla om åsikter men det kan också handla om kroppsideal, kläder,  vilka människor jag umgås med, hur många "likes" jag får på Facebook osv. 

I detta uppstår konflikten. 

Jag kämpar med detta dagligen. Mitt ego  skapar konflikter i mig som mitt jag aldrig skulle ha haft en tanke på. Mina åsikter mot världen. Våga eller våga inte stå upp för mina grundvärderingar. 

Jag är tacksam för mina tankar och känslor i detta och att jag ser mina egna val. Detta ger mig en chans att välja det som är bra för mig. 

Vem vill du vara? Klarar du av att stå emot gruppen? Kan du stå upp för den du är med dina tankar, känslor och handlingar? Är du beroende av andra eller vågar du välja din egen väg? 

Medömkan

Jag hade kunnat skriva om det stora hjärtat och om kärlek denna Alla hjärtans dag. jag kommer att göra det men på ett lite annat sätt.

Människor i vår omgivning som vi möter och som har det svårt i sina liv kan vi ibland känna att vi vill hjälp. Vi vill få en möjlighet till att bidra med något.

Oftast tar vi på oss ett bekymmer och vill hjälpa till. Vi kan bli engagerade och vill mildra det som den personen är utsatt för. Det blir ett problem för oss vilket både är naturligt och blir en del av vårt engagemang.

Människan jag har kontakt med känner jag medömkan till. Jag ömkar tillsammans och vill hjälpa till. Jag blir en del av den faktiska ömkan som sker genom människans egen självömkan och min egen medömkan.

För att förstå mitt resonemang så tror jag att min förändring enbart har sin egen grund i min egen vilja och tro till en förändring. Ingen annan kan förändra mig om jag inte både tankemässigt och känslomässigt är beredd till en förändring. Jag tror på människans förmåga att förändra och jag tror att den förändringen kan ske av mig själv eller av mig själv och genom någon annan som ger mig verktyg till självhjälp. Det är på dessa grunder jag för detta resonemang.

Med min medömkan bidrar jag inte med mer än att tycka synd om någon annan. Tycka synd om någon annan leder inte den personen framåt. Tycka synd om och medömkan leder enbart till att konfirmera ett tillstånd, inte visa vägen därifrån.

När jag arbetar med mina kunder så ligger det i mitt arbete att hjälpa en människa att komma till den punkt där det finns en möjlighet med sina känslor och med sina tankar fatta ett beslut att vilja ta sig därifrån. 

Vad jag gör är att hjälpa kunden att måla konsekvenserna av att vara kvar i det aktuella tillståndet och vad det kommer att få för konsekvenser. En viktigt fråga i detta sammanhang är t.ex. : "- När har du fått nog!"

Min kärlek till andra går ibland genom att visa vägen via att måla bilder.

Alla hjärtans dag till er alla!

Hur ser du på detta? För dig som valde en annan väg, var det först när du själv insåg att du fick nog som du kanske vågade be om hjälp och du fann ett sätt att resa dig? Berätta gärna din historia.

 

Varje morgon ny

Igår, idag, i morgon

Varje morgon ny! Varje morgon ny!

Hur svårt kan det vara?!

Detta behöver repeteras ofta. Den dag som håller på att forma sig är en ny dag för mig. Gårdagen finns inte mer och i morgon vet jag inget om. Den dag som är idag är en ny dag, den är min dag. 

Om jag i alla stunder kunde ta till mig detta.

Resten är "walking in the park".

Kan du se att varje morgon för dig är en ny morgon utan belastning av gårdagen och se alla de möjligheter en ny dag kan ge?

Leda och tristess

När jag inte fyller min tid med aktiviteter, projekt och sysselsättningar. När jag inte engagerar mig. När jag inte fyller mina tankar med med lösningar. När jag märker att mina "likes" minskar eller försvinner. När jag upplever att jag inte blir bekräftad och sedd. När mina barn inte vill tala med mig. När jag inte  ....

Då!

Då fylls jag av tristess och leda. Då känner jag att det saknas något. Det saknas mening. Då känner jag att stressen kommer till mig i form av rastlöshet. Då vet jag att min hjärtverksamhet ökar. Oron gör sig påmind. Min historia som jag ej gjort upp med poppar upp.

I denna stund kommer mina tankar och åsikter om mig själv och om andra. I denna stund väller mina känslor över mig och tankar sufflerar som vem jag är, vad jag har, hur jag ser ut och vad jag gör. 

När mitt fokus släpper och tappar greppet från mig och jag börjar jämföra separerar jag mig från mig själv. Jag jämför och ser skillnader. Jag tycker att jag saknar något. Jag känner mig inte hel och fullkomlig. Det är som jag behöver något för att fylla det tomrum som finns i mig.

Det är i dessa stunder jag märker att tystnad och att göra inget inte känns ok. Jag känner leda och tristess. Det är som jag inte duger för mig själv om jag inte fyller min tid. Som om det fanns ett krav på att göra och att det är det enda som duger.

När jag inte känner lugnet i mig själv är det lätt att fylla den saknaden med just åsikter om allt och alla. Då fyller jag mig själv med regler och moral och jämför. Jag placerar mig då helt plötsligt inte längst ned på ranking skalan utan det finns någon under mig som jag kan beklaga och gnälla mig över.

När jag laddar mig själv med leda och tristess har jag också tagit ett steg från mig själv.

Min lösning är att acceptera och våga vara kvar i känslan. Känslan som kommer upp är en känsla som har sin grund långt långt tillbaka.

Är det vanligt att du hamnar i leda och tristess? Kan du se din del i det som händer? Vad gör du för att ändra på den känslan? Kan det vara ok att i den stunden fortsätta att göra just ingenting och se vad som händer eller är det så att enda lösningen är att fylla tiden med en aktivitet?

Drömma

Vem är jag utan drömmar? Vem är jag utan idéer och längtan? Vem är jag utan visioner? Vad har jag då kvar?

Mina drömmar och visioner bär upp lusten att leva, tron på framtiden och viljan att vara här och nu. Den leder inte mig från nuet utan tillåter mig att vara där.   

Vad min vision handlar om är mindre viktig mer att jag har en vision. Visionen att vilja, att känna, att vara, att göra.

Framtid är ok att känna bara det inte tar mig från nuet och får mig att tro att då ska allt hända men inte nu. 

Att leva här och nu i denna stund är avgörande om jag ska ha en framtid. Utan det kommer min framtid aldrig att besannas. 

Mina drömmar bär mig i en längtan till fortsatt närvaro och fortsatt kärlek. Mina drömmar förstärker men är inte i stället för. 

Jag tillåter mig att drömma och skapa mina visioner så jag ser var jag är på väg.

Har du drömmar och visioner? Hur leder dina drömmar dig framåt?  Om du saknar drömmar, vad behöver du göra för att komma dit?

Mina åsikter

Jag har lärt mig att ha har åsikter om allt.  Åsikter blir tydligast när jag möter något som avviker från den jag är, den jag vill vara eller inte vara. 

Hjärnan och vårt ego vill gärna sortera in andra i fack så vi enkelt vet hur vi ska förhålla oss till den vi möter. Fly eller attack. Vän eller fiende. 

Detta får tyvärr också konsekvenser i vilken syn jag har på andra människor. Jag dömer lätt för att sortera in enkelt, särskilt när det är något som avviker från min egen syn. 

Mitt dömande leder till att jag får vänner och fiender. Svart eller vitt. Snäll eller dum. Någon är med eller mot. 

Jag dömer andra utifrån mitt sätt att se på saker. Jag dömer utan att veta grunden för varför andra gör andra val. Jag gör mina val andra gör andra val. Vad får mig att tro att mina val är rätt och någon annans val är fel? 

Vad ger mig rätt att döma andra när det gäller deras val av åsikter, relation, politisk åsikt, sexuell läggning osv?

Mina åsikter kommer när det jag möter avviker. 

Vad handlar det om? Rädsla? Absolut! Rädslan för något. Rädslan att jag är fel? Rädslan för att bli hotad? Rädslan att det jag lärt mig kanske inte i alla delar är rätt? Rädslan för att någon annan vågar det jag inte vågar? Rädslan för att det jag fostrat till kanske inte är en sanning? Allt jag trott på kanske är falskt?

Mitt val idag är att så mycket jag kan vara öppen för det nya, öppen för det som är olika, öppen för det som avviker. 

Mitt val är att sluta döma. 

Mitt val är att våga ifrågasätta mina egna åsikter om andra.

Mitt val är att våga erkänna brister i min egen förträfflighet. 

Mitt val är att se innåt istället för utåt.

Hur gör du? Vad får dina val för konsekvenser för dig? 

Tvivel

När jag arbetar med mig själv går det upp och det går ner. Jag kan ibland känna om det verkligen är någon mening med det jag gör? Varför håller jag på så här? Lägg ner och lev livet!? Nu är det bra, fortsätt att leva. Gör jag rätt? Finns det andra lättare sätt? Jag kommer ingen vart. Jag lyssnar på alla andra som inte gör som jag osv. 

Jag börjar tvivla på mig själv och glömmer bort mina framgångar och fokuserar på min uppoffring. Jag tvekar och för mina tankar utanför mig själv i tron att det finns något som ska bekräfta mig och min tvivel. 

När jag tvivlar är det mitt ego i mig som testar mig och vill ta kommandot.

Tvivlar du ibland? När det sker hur tar du dig därifrån? 

Mina handlingar

Mina handlingar speglar mitt jag men också mitt ego. Vem jag göder är inte alltid självklart. Jag kan ibland tro att mina handlingar har en godhjärtad grund och att mitt syfte är gott. Jag tro jag matar mitt jag. När jag sedan granskar mina rädslor och syften blir min sanning en annan. 

Jag lever med mitt jag och jag lever med mitt ego. För det mesta går det väldigt bra och jag kan hitta en balans mellan dessa som är möjlig att älska. 

Det är när mitt ego får ett övertag som obalansen uppstår och jag tappar greppet. Jag styr mitt skepp av kärlek till mig själv tveklöst mot grynnor och svårigheter. För att styra därifrån behöver jag vara uppmärksam på vilka syften jag har och rensa mig från skuld och skam. 

Detta kan låta som att vi alltid går mot en domedag om vi inte hela tiden är på vår vakt. Oftast går livet att leva för de flesta utmärkt och detta skapar sällan några problem. Det är när vi känner att vi tappat balansen och vi upplever som vi styr fel vi behöver vara uppmärksam på vad som sker och med vilket syfte. 

Jag väljer att vara vaken och uppmärksam och ta det som en del att mitt liv. Jag känner att livet är i ständig utveckling på hav som inte alltid är lugna där jag styr mig själv mot lugna hamnar. 

Hur gör du? 

Aggression och ilska

Blir jag ilsken och aggressiv handlar det om en stark reaktion på något som väcks av något inne i mig. När reaktionen är så stark att jag kommer i affektion sker det också okontrollerat.

Vilken aggression eller ilska jag än känner och visar så är det något jag tillåter mig själv att ta in och ge uttryck för. Jag tillåter något som sker utanför mig själv att komma in i mig själv i form av en känsla. Jag har en dörr öppen för att låta mina grundkänslor av kärlek och balans dopas av inre reaktion på en yttre händelse.

Oftast grundar den sig på något som jag återigen känner. Jag reagerar spontant på något gammalt som återväcks. 

Visst kan jag reagera på nya saker i livet som känns tokiga, orättvisa, dumma och fruktansvärda men valet på hur jag reagerar styrs av min historia och vad jag tillåter att öppna upp i mig 

Är jag i balans och har koll på mitt förflutna i form av gamla tankar och känslor är det inte självklart att mitt val av reaktion är byggd på attack. Attack innebär att jag känner mig hotad och att jag inte finner en väg därifrån. Däremot kan jag känna känslor av aggression och ilska och tillåta mig det men det är inte självklar att jag behöver agera på det.

Jag talar inte om att vara kontrollerad utan jag talar om att finna balansen i mig och vara där. Jag talar om att se vad som sker utanför mig själv och vilka val jag gör inne i mig i det som sker utanför mig själv. Mina tankar, mina känslor och mina handlingar. Hur jag reagerar är styrt av min balans att jag reagerar är styrt av vilken tillgång jag har till alla mina känslor. Kärlek och rädsla står mycket nära varandra på samma sätt som ilska och kärlek. Hur kan det komma sig att det är så?

Någon har sagt att det finns bara en känsla och det är kärleken. Allt annat är brist på kärlek.

Har du tillgång till dina aggressioner och din ilska? Vad tänker du om det? Vad känner du i detta och vilka handlingar använder du dig av när dessa känslor kommer?

I min skugga

När jag går med sådant som jag döljer för mig och andra bär jag på en skugga som alltid kommer att följa mig. Hur jag än står kommer jag att ha denna skugga med mig. När jag finns bland andra som inte döljer något blir min skugga så tydlig. När jag är med människor i sitt eget mörker och som bär på sin egen skugga kan ljuset av det mörker upplevas som att min skugga är obetydlig. Men mörkret bedrar. 

Med mina oärliga handlingar följer en skugga som endast bleknar i skenet av mitt eget erkännande. När jag ser min del och tar ansvar för de handling jag gör och de tankar jag har sker upplösningen. Min skugga byter skepnad och blir enbart ett fenomen. 

Min skuld uppstår i min egen del. 

Svårigheten ligger ibland att se min egen del till allt som sker. I min del uppstår skulden. Skulden kläs i min egen osanning. Osanning som jag alltid förvaltar själv men som däremot har sitt ursprung från mig själv eller från någon annan. 

Hur ser dina skuggor ut? 

Gamla känslor

När jag nedvärderar mig själv. När jag tror mig inte kunna. När jag bli ilsken när jag misslyckas. När jag skriker åt mina barn. När jag börjar dricka eller missbruka andra droger. När jag söker bekräftelse. När jag gör som min mamma eller min pappa. När jag blir rastlös. När jag ljuger. När jag är otrogen. När jag ger upp mitt eget i en relation. När jag dominerar. När jag upplever mig som ett offer. När jag vill hjälpa alla andra men glömmer mig själv. När jag har rörigt hemma. När jag städar och håller ordning över det normala. När jag upplever mig som onormal. 

Allt bygger på en gammal känsla. 

Jag återupplever något gammalt och reagerar på en gammal känsla.

Men jag gör det i en ny tid där förutsättningarna är nya men min gamla känsla lever kvar och min gamla reaktion och handling återkommer som en reaktion i tanke och känsla. 

Jag bli lika gammal som jag var när jag upplevde den där gamla känslan första gången. Den där dagen det var en ny känsla för mig. 

Mina gamla känslor lever i mig i en ny tid där de människor som bidrog till att jag skapade dessa känslor kanske inte längre lever eller har en påverkan i mitt liv. 

Jag identifierar mina gamla känslor och arkiverar dessa. Hur gör du? 

Hur många gamla känslor spar du på som påverkar ditt liv idag? Eller är det så att du också identifierar och arkiverar dessa? 

Källan

Vilken källa är det jag använder mig av för att söka vatten? Går jag till urkällan eller söker jag mig bara till en källa? Risken med att inte söka mig till urkällan är att jag får vatten som förstörts och förvanskats under vägen av föroreningar.

På samma sätt är det när jag söker information. Ju längre ifrån källan jag går  desto större är risken att jag får någon annans bild av hur det egentligen är. Detta påminner mig om en lek vi lekte som barn. Någon viskade något i den andras öra som sedan skulle föras vidare från person till person i en stor ring. När budskapet kom till den sista personen i ringen hade den alltid förvanskats till något helt annat. 

När jag hör på skvaller är jag säker på att detta inte är sanningen om den som det talas om utan det är den som skvallrats egen sanning, byggd på den personens känslor, tankar och egna handlingar och vörderingar. Jag får höra vad den andra tycker. 

Risken med skvaller är också att jag själv riskerar att bli föremål för samma hantering om jag är en del av. 

Vad jag vet är att vad någon annan säger om mig är inte sant på samma sätt som det jag säger om någon annan. 

Hur gör du? Kan du skilja på sanning och sanning? 

Hur definierar jag mig

Vem är jag? Vad är det som gör jag till jag? Är det vad jag tror andra förväntar sig av mig? Är det vad jag vill att andra ska tro om mig? Är det den jag är i mina känslor och tankar just i stunden? Är jag känslan av mig? Är jag tanken av mig? Är jag det jag gör? 

Min identifikation av mig är något jag själv skapar. Ingen annan. Andra kan ha uppfattningar om vem jag är utifrån deras egen verklighetsbild men med säkerhet vet jag att det är inte jag. Enbart deras bild av mig. Vad andra tucker, tänker och känner är inte jag. Den enda jag är, är den bild jag skapar själv. 

Är min bild sann? 

Självklart! Vilken bild jag för stunden skapa är sann just då. Men om det är mitt genuina jag är inte säkert. 

Mitt genuina jag är jag i balans där jag inte är mina tankar, mina känslor eller mina handlingar. Mitt genuina jag är jag där jag lever i detta nu, i denna stund. Mitt genuina jag är jag där min historia inte väcker upp nya gamla känslor och gamla tankar. Mitt genuina jag är jag där oro för framtiden eller flykten: "- Sen ska jag..." finns. 

Jag definierar mig som jag som en del av universum som behövs och har sin plats. Jag definierar mig som jag där jag känner full kärlek till mig.

Jag finns därför är jag. Jag är och det räcker. Jag är den jag är och det gör mig glad. Jag lär mig varje dag att finna nya delar av mig, en upptäckt som fortsätter till slutet av mitt liv att definiera mig. 

Tack för att jag finns och att jag är just den jag är just nu. 

Hur definierar du dig?

Välkommen mina handlingar

Mina handlingar är mitt ansikte utåt. Handlingar som vad jag gör, vad jag säger, hur jag klär mig, vem jag är med osv. De val jag gör som andra kan se är mina handlingar. De andra valen är mina tanka och känslor. 

Mina handlingar präglar mig. Ibland tror jag att jag är mina handlingar. Det jag gör blir jag. Detta ställer stora krav på mig och ökar min stressnivå. När det jag gör identifierar mig blir det fyllt av risk att göra fel. Jag gör och jag blir bekräftad. Gör jag fel blir jag negativt bekräftad. Ibland kan göra fel också bli en positiv bekräftelse om jag är svältfödd på de direkta positiva bekräftelserna.

Handlingarna ställer krav på mig att jag ska leverera eftersom jag på det sättet väljer att bekräfta att jag existerar.

Mina handlingar skapar en omkrets runt mig av människor som gillar mina handlingar. Jag bekräftar i mina handlingar det de vill ha och därför finns de i min närhet. Det behöver definitivt inte vara på detta sättet men det kan vara så. Omger jag mig med människor som tycker om mina handlingar och det är en viktig anledning för att de finns i min omgivning så är relationen beroende på mina handlingar.

Om jag ändrar mitt beteende, mina handlingar och mitt sätt att vara som min omgivning inte vill ha, och det är mina handlingar som varit viktiga för deras relation till mig, finns risk att dessa relationer upphör. Situationer där detta kan bli aktuellt är om jag arbetar med mig själv och mina insikter, mina nya mål och därmed mina nya handlingar och detta inte passar min gamla relationer. Det kan definitivt också vara så att de inte heller passar mig. Bli inte förvånad om du i ditt arbete med dig själv under en period kommer att bli mer ensam. Ha tillit till att nya relationer kommer att flyta till igen men utifrån en annan grund.

Välkommen mina handlingar, jag ska förvalta er på ett sätt som gör att jag ser inåt men agerar utåt. Mina handlingar ska stå i nära relation med min uppfattning om mig själv genom mina tankar och mina känslor.

Hur identifierar du dig? Är dina handlingar en del av din identitet?

Jag behöver blanda

Jag har möjlighet att ha alla tankar och alla känslor i mig i det liv jag lever. Jag har allt. Jag behöver inget mer. Det är när jag tror att jag inte har allt jag gör det svårt för mig själva. Jag börjar leta utanför mig själva för att finna det jag tror jag saknar. 

Jag var under många år ute och letade, allt för många år. Jag letade och letade bl a efter det jag anklagat mina föräldrar för att inte ha givit mig. 

Jag har varit en kille som tänkt och tänkt och tänkt. Skallen har varit full av tankar. Tankarna har döljt de känslor jag haft. Döljt min smärta. Tankarna har fyllt mitt liv  tillsammans med mina handlingar. Handlingarna återkommer jag om framöver.

Men det kan vara precis tvärt om. Det inre livet kan vara fyllt av en massa känslor. Känslorna bara är där och spelar ut hela sitt register. De sköljer över alla breddar. Det blir för mycket. 

När känslorna flödar behöver jag blanda in mer tankar så att det blir ljumet och tvärt om. Hitta balans och jämvikt. Fråga mig själv vad står denna känsla för, är det sant, är det rimligt, vad är det jag känner och varför? 

Jag välkomnar alla mina tankar på samma sätt som jag välkomnar alla mina känslor.  Jag blandar upp det tillsammans    för att skapar min balans.

För mycket av något skapar mitt inre kaos. Jag skapar en möjlighet att ha tillgång till både mina tankar och mina känslor men jag väljer själv att blanda rätt. 

Hur gör du? Vad har du för mycket av och behöver du blanda upp? Kanske vill du ibland ha för mycket av något? Hur ser du på det? 

Välkommen alla känslor

Hur många känslor finns det i världen och hur många känslor har jag tillgång till? Kan jag känna full kärlek? Kan jag känna full sorg och förtvivlan? Kan glädjen i min kropp leva ut totalt okontrollerat? Kan min förtvivlan för ett tag få tappa fotfäste? Hur är mina känslor i mitt normalläge? 

Har jag tillgång till hela mitt register. Tillåter jag att vara i mina känslor? Kan jag släppa kontrollen över mina känslor? 

Eller är det så att jag flödar för mycket i vissa känslor men stänger in andra? Vad tillåter jag mig? Använder jag vissa känslor som ersättare för andra känslor som jag inte vågar gå in i? Har jag min egen känsla av vad t.ex kärlek och tillit är? 

Känslor är ibland inte känslor. Ibland är känslor min tänkta bild av vad känslor är. Jag lärde mig tidigt att skapa min egen bild av känslor, jag tänkte känslor. Jag skapade en bild av hur jag intellektuellt trodde en känsla var och använde den utifrån min tanke. Jag tog över hur jag sett andra göra. Det är lite samma som att lära sig läsa och tal men inte förstå vad orden betyder. Utåt sätt verkar det korrekt men i mig själv saknade jag kontakt med vad känslan innebar och hur den egentligen skulle kännas. 

Jag saknade närvaro i mig själv. Jag var inte förankrad i känslan men hade ett skal som speglade en känsla. 

Det blev tydligt för mig hur jag levt i en tro att finna kärleken utifrån en fantasibild, en jakt på ett skal, ett ideal som inte fanns utan istället min föreställning om att den skulle finnas. Vad jag missat var djupet och innebörden av vad det innebär. Det har varit utsidan som talat om insidan. Rastlöst sökande efter kärleken på helt fel plats. Kärlek var, trodde jag, min bekräftelse jag ville spegla inte villkorslös närvaro i relation med någon annan. Klart jag blev rastlös då bekräftelsen sakta sinade. Jag saknade grunden i mig själv och därmed missade jag målet. Syftet var  fel. Mitt mål var fel. Jag spelade på fel spelplan på fel ort i fel land med fel motspelare. 

När jag skriver detta kan jag känna en sorg för tid jag förlorat men också en tacksamhet för att jag vågade se mig själv och mina brister. Tacksamhet att jag fått tag på den inre kärleken till mig själv. Att jag kan se att jag känner stor kärlek till  den jag blivit och tillåter mig vara idag. Alla behöver inte älska mig. Det finns i världen däremot minst en som älska just mig och det är jag. Det stärker mig att tro att det även finns fler. 

Hur många känslor finns det i världen? 

Hur många de än är, välkommen! 

Jag innehåller sanningen

Vad händer när jag inte är fullt ärlig mot andra och mot mig själv? Hur påverkar det mig? Hur påverkar det andra? Tillit? Min egen känsla? Stress? Osäkerhet? Förtroende? Rädslor? Ilska? Min egen saklighet? Min neutralitet? Mina syften? 

Vet jag att jag bär på osanning vet jag också att jag inte är genuin. Vet jag att jag bär på osanning styrs jag i felaktig riktning och jag styr andra med fel avsikter. Det känns i min kropp och jag är övertygad om att det syns utanpå. Jag är transparent. Det skapas en känsla i andra som väcker undran, oro och obalans. 

Min oärlighet stör mig och stör andras närvaro i sig själv. Jag skapar osäkerhet i mig och osäkerhet i andra. 

Jag behöver själv bli klar med mina syften  och avsikter med det jag gör och den jag är. Jag behöver nå min egen kärna. Allt,  som det allra minsta blir en tvekar i min genuinitet, kommer för eller senare att blottas. Vare sekund jag lutar mig tillbaka i en falsk avsikt, ett falskt syfte eller för mig eller någon annan bakom ljuset kommer jag att hamna fel. I det stora som det lilla. Det kommer att styra fel och det kommer att innebära att minst jag själv, garanterat kommer att få betala för det och definitivt någon till, sannolikt  fler.  

Jag lever alltid i ett sammanhang och jag kommer alltid att påverka detta sammanhang med mina handlingar. Jag ska inte heller aldrig tro något annat. 

När jag leder mig fel är snabbaste och enklaste vägen tillbaka att ta tag i det direkt. Andra tankar leder mig alltid fel och förvärrar. Åker jag fel är vägen tillbaka lika långt som jag åkt. Hur många gånger har jag inte sett mig själv skjuta mina fel framför mig till lämplig tidpunkt. Det har alltid lett mig fel. 

Osanningar får konsekvens. Sanningar mildrar. 

När jag lever med min hemliga agenda leder jag andra fel i sina beslut. 

Hur hanterar du din egen osanning mot dig själv och andra? Hur gjorde du för att ta dig därifrån? Är du helt fri idag? 

En förförisk situation

När jag arbetar med mig själv kommer jag från något och vill komma till något annat. Jag rör mig i en riktning jag vill röra mig för att komma till ett mål som skiljer sig ifrån den punkt jag startade. 

Jag är vaken, nyfiken, öppen, ärlig och villig. Jag är rädd men jag för mig framåt om jag tror på det. 

Under min väg ändrar jag mina strategier, blir medveten om min person, accepterar, förlåter och får kontakt med mina tankar, känslor och handlingar i en bra balans. Allt bärs av mina insikter och min förmåga att umgås med mitt jag och mitt ego. 

Som jag tidigare sagt får mitt ego samma insikter som mitt jag. Därför behöver jag vara vaksam. 

Om jag sedan är nöjd, slutar att följa upp mig själv och fortsätta träna är risken stor att jag faller tillbaka. Fallet kan gå mycket sakta och obemärkt men jag faller tillbaka. 

Om jag inte grundat tillräcklig från början i min rannsakan och mitt accepterande, faller jag tillbaka. 

Om jag låter mig smickras av mina insiktsfulla framgångar utan eftertanke faller jag tillbaka. 

Om jag inte uppdaterar mig i mina destruktiva karaktärsdrag och den nya version jag bär på faller jag tillbaka. 

Om jag inte är uppmärksam och systematisk finns risk att jag faller tillbaka till mitt tidigare jag men i en uppdaterad version. Ett ego version 7.5.2.

Jag är då inlåst i ett hörn och svårare att knuffa åt sidan och föras framåt. 

Hur uppmärksam är du i ditt tillfrisknande? 

Göra gott

I mitt eget läkande eller om du så vill, i mitt helande, göra mig hel ligger befrielsen. Att frigöra mig från allt som trycker mig i min historia. 

Utan befrielse innebär att jag lagrar och lagrar och lagrar inom mig och får aldrig ut det. Det blir då som en cancer och behöver komma ur min kropp. Så länge det är i min kropp växer det och skadar annat i mig. Det skadar hur jag mår. Det skadar vad jag vill tänka. Det skadar mina känslor. Det skadar mina beteenden. Precis som cancern kan göra, förgör det mig. 

Den slutliga befrielsen ligger i frigörelsen att göra gott. Acceptera det som hänt, se min del och göra gott den delen.

Under min livstid har jag bl.a. skadat andra och det som skadas behöver lagas. Utan reparation blir jag halv och svårt att använda. 

Reparationer ligger i att slutligen göra gott allt jag gjort fel. 

Göra gott innebär att erkänna min del och i mötet tala om det som hände och vad jag gjorde som var fel. 

Skulle jag skada någon annan med mitt läkande så låter jag bli annars behöver jag göra gott till alla. 

Den andra kan acceptera det eller inte, det är inte det viktigaste. Det viktigaste är att jag tagit ansvar för min del och gjort gott. Det är min reparation. 

Hur gör du för att läka och reparera dig själv? 

Jag förvärrar det

När skammen och skulden förvärrar en redan svår situation.

Mina tidigare strategier gör mig påminda ibland i nutid. Idag en blek pust jämfört med för ett antal år sedan. 

Jag sköt på saker framför mig som var obehagliga, sådant som kanske inte kunde upplevas som obehagliga för andra men för mig. Jag sköt det framåt till det nästan var för sent och t o m för sent. Rädslan låg i konsekvenserna av mitt besked eller resultatet av det jag skulle göra. Få ett avvisande, inte bli älskad och utanförskap. 

Konsekvenserna av mitt agerande och som jag försökte förhindra genom att skjuta det framför mig blev just det jag var rädd för, avvisande, inte bli älskad och utanförskap. Bara det faktum att jag undanhöll gjorde andra besvikna och inte älskade och prioriterade. Fegt, men just då klarade jag inte att göra på annat sätt och jag fick ta alla konsekvenserna. 

Jag kan se att jag ibland även idag har spår av dessa tendenser. Men som väl är så har jag lärt mig något genom att jag tar tag i det i tid. Genom att vara ärlig med mina brister gör jag också både mig och min omgivning medveten om det. Idag tar det sig ofta uttryck att jag skjuter på saker som jag enbart själv drabbas av och konsekvenserna är mina egna. Oftast ser jag det i tid och gör det jag ska göra och kan sedan känna lättnad och befrielse av att ha tagit tag i det. 

Hur gör du och vad får det för konsekvenser för dig? Kanske har du andra hang-ups?

Skillnad

För att toppar ska vara möjliga krävs dalar. Utan vatten ingen torka. Ingen skit om det inte kan vara rent. Ingen glädje utan sorg. Ingen lycka utan olycka. 

Motsatserna finns där och jag behöver förstå att det är en del av mitt liv. Motsatser visar på skillnad. 

Det är när jag lever med en annan sanning jag gör det svårt för mig. 

Andra försöker utplåna skillnaden. Jag vet att jag söker skillnaden. Jag tror att jag inte vill ha den men jag söker för att känna. Det är i skillnaden jag känner kontrasten och blir berörd. Det är i skillnaden jag får livet. 

Förut sökte jag kaoset för jag var mer bekant med det kaos jag växt upp med. Jag var hemma även fast jag aldrig medvetet förstod det då. Idag söker jag skillnaden för att förstå, känna, bli berörd, känna tacksamhet och bli passionerad. Skillnaden griper tag i mig samtidigt som jag förstår och accepterar att det är en del av mitt liv oavsett om jag söker den eller inte. 

Ibland i livet upplever jag att det är mindre skillnad. Det kan t o m tråka ut mig. 

Ibland lurar jag mig att tro att jag är drabbad av allt negativt och glömmer det i mitt liv som är positivt. Det är i dessa stunder jag börjar tvivla. Skillnaden upplevs för stor. Det är då jag mer än andra gånger jämför mellan mig och andra och kan tycka det finns orättvisor. Det är i dessa stunder jag glömmer bort att jag är jag och andra är andra. Skillnaden finns inom mig även fast jag lättare kan se den gentemot andra. Det är i dessa stunder jag prövas. 

Den jämförelse som sker inom mig känns sund, den jämförelse som sker utanför mig själv har mitt ego konstruerat. 

Varje skillnad är min utmaning. Vissa skillnader söker jag andra är min prövning. Alla skillnader vill jag ha även fast jag i stunder tänker annorlunda. 

Hur tänker du? Är skillnaden en del av ditt liv som du accepterat eller något du sträva bort från?

Bli vän med mitt ego

Mitt ego vill driva fram, ta kommando, vara i centrum, bli bekräftad, ta för sig, självömka, klara sig själv, dominera, ta för sig, skvallra, ljuga och en massa andra saker för att få det han vill. Han sätter inga gränser utan ser till att få det han vill med vilka metoder som helst. 

Det är så det är. Det är overdriven i mig. 

Men mitt ego har också skapat undergång och bekymmer, ensamhet och utsatthet, skuld och skam. 

Egot är en del av mig, som en vild häst jag behöver tygla. När han tyglas kan han vara det bästa jag har. När han får driva på själv, min undergång.

Jag behöver lära mig att leva med honom och tygla honom. Det är min chans till min överlevnad och mitt enda sätt.

Desto mer jag ökar mina insikter desto mer utbildar jag mitt ego. Vi går samma utbildning. När jag blir smart blir han smart. 

Jag behöver hela tiden vara på min vakt. När jag tror att jag är klar med mina insikter och saktar på farten eller rent av står still, så är han där och sakta sakta tar sin plats igen. 

Han är min följeslagare men också min fiende. 

Det jag gör lär han sig. Det jag ser ser han. Det jag känner känner han och lär sig att hantera utifrån sitt perspektiv. 

Mitt ego är jag men jag är också mitt jag. Jag väljer vem jag matar. 

Därför tar min resa aldrig slut, men den startade och det gör mig tacksam. 

Hur gör du för att tygla ditt ego? 

Det finns en dag idag

Vem jag än är. Vad jag än gjort. Hur jag än tänkt. Vad som än försegår inne eller utanför mig själv. Hur mitt liv än varit eller är. Vad än jag eller andra tänker, tycker eller säger om mig. 

Det har ingen betydelse. 

Oavsett om det är sant eller inte sant. 

Det finns en annan dag i morgon att vakna till.

Det finns en annan handling att göra idag. 

Det finns andra tankar att tänka idag. 

Det finns andra känslor att känna idag.  

Det finns en annan dag idag. Min dag. 

Bara för idag. 

Om jag tror något annat har jag ännu inte sett allt. 

Vad tror du?

Fri

Vad innebär ordet fri? Vad lägger jag i känslan att vara fri? 

Fri att göra vad jag vill. Fri att känna vad jag vill? Fri att tänka vad jag vill. Fri att uttrycka mina åsikter vilka de än är. Fri att ha den troslära jag vill. Fri att ha den sexuella läggning jag vill. Fri att ha den politiska åsikt jag vill. Fri att vara vad jag vill. 

Allt detta handlar om hur jag får tillåtelse av min omvärld att vara fri. 

Tänk om det är så att i min egen värld, världen i mig själv finns det andra hinder som kan begränsa min frihet. 

Fri från skuld. Fri från skam. Fri från vad andra tycker om mig. Fri från åsikter om andra. Fri från att jämföra. Fri från svartsjuka. Fri från avundsjuka. Fri från att bli sårad av andra. Fri från att såra andra. Fri från självömkan. Fri från harm. Fri från rädsla. 

Så hur blir jag fri? Hur gör jag för att inte begränsa mig? Hur gör jag för att hålla mig utanför mitt eller andras fängelse? 

Vad är ditt tips? Vilket råd skulle du ge mig? Ditt bästa råd.

Vilka stigar går du på?

Om jag ägnar all min energi att se på  vad andra gör eller inte gör. Om jag har åsikter om andra i allt. Om jag dömer, fördömer och ser ner. Om jag beklagar mig hur världen är. Om jag ser ner på andra religioner och trosuppfattningar. Om jag föringar historien som den varit. Om jag anser äldre vara passé och inte har något att lära ut. Om jag snackar skit om mitt ex. Om jag har åsikter om mina barns sätt att leva och deras val. Om jag har åsikter om sexualitet. Om jag känner agg och fördömer min närmaste granne. Om jag säger att du har fel. Om jag försöker påtvinga mina idéer. Om jag anser att en politiskt uppfattning är bättre än en annan. Om jag tycker min insats i livet är större och bättre än någon annan. Om jag anser att någon står lägre än mig.

Vad gör det mig till då? 

Vem är är jag som tror att jag sitter inne med rätt svar och en tror att jag är en högre stående individ? Vad gör det mig till för person? 

Är mitt syfte att vara bättre och må bättre? Är det för att se att andra är sämre och har det sämre? Är det för att se att jag själv inte är lägst i rangordningen?

Växer jag och har det bättre om andra har det sämre?

Om jag jämför och graderar kommer jag då i en bättre situation. Mår jag bättre av att andra mår sämre? Är mitt arbete och mina insatser mer värda om andra jämförs som mindre värda? 

Jämföra och rangordna får mig inte att ha ett bättre liv. Det gör mig enbart dömande. 

Att vara tacksam för det jag har. 

Att se ett värde i allt som finns på jorden.

Att vara ödmjuk mig själv.

Att vara ödmjuk andra.

Att aldrig döma och förtala. 

Att släppa mitt fokus utanför mig själv.

Att städa i mitt eget hus.

Det ökar mitt eget värde. Det får mig att växa.

Allt annat leder mig på vilsna stigar och återvändsgränder. 

Jag själv går fel ibland och jag kommer på stigar jag märker mörknar steg efter steg.  Jag upptäcker detta tidigt idag och jag hittar vägen därifrån. 

Tidigare i mitt liv var jag duktig på att hitta en massa stigar som ledde mig på villovägar. Jag ljög, jag skvallrade, jag snackade skit om andra. Jag fördömde och förmanade. Jag skyllde på andra. Jag glänste i andras fördärv. Jag tog inte ansvar. Jag pekade på andras fel som egentligen var mina egna. 

Jag är tacksam att jag fick hjälp att öppna mina ögon. 

Vilka stigar går du på? 

Snäll

Vad innebär det att vara snäll som medmänniska, vän, partner, kompis, arbetskamrat och arbetsledare? Innebär det att jag ger för att ge, ge för att ta, föringar mig själv för att jag har ett bakomliggande syfte, knyter min näve i fickan, jag är sådan, jag vet att det finns ingen anledning att vara nått annat eller vad är orsaken till att jag vill vara just snäll? En ko är snäll med. 

Snäll kan ha så många innebörder men där jag tror att där just syftet till varför jag är det är avgörande för hur det påverkar mig. Ärligt och genuint snäll bygger på att jag inte har några bakomliggande själviska syften till varför jag väljer att vara snäll. Jag har ärliga uppsåt. Ibland kan jag tro att mina uppsåt är ärliga men att jag ända lyckats ha något fördolt själviskt i agerandet. Bara jag vet innerst inne. Genom att arbeta med mig själv och vara ärlig kommer jag närmare och närmare min egen grundkänsla och mina grundsyften. 

Men hallå!? Är jag snäll är jag, vad är det att fundera över ? 

Sant. Så länge det inte blir några negativa konsekvenser för mig och känslan känns väldigt bra varje gång det sker är allt ok, självklart. Ibland kan det ligga tankar och gro i mig som t.ex. - Jag kan väl få ett tack. - Varför är inte han snäll? - Nu är det dax för honom att visa nått till mig. - Jag blir egentligen så förbannad på honom men visar jag det kanske han går och jag blir ensam. Om mina tankar inte speglar mina handlingar är mina syften grumliga vilket gör att jag kanske får ta ytterligare en tankeställare med mig själv varför jag agerar som jag gör.

Genuint snäll är ett fantastiskt sätt att möta andra människor med eftersom det sällan eller aldrig uppmanar till attack eller flyckt för den jag möter. Möjligtvis kan det väcka osäkerhet om personen jag möter är ovan vid det eller mina syften är grumliga. 

Vilka strategier har du? Är du snäll men vill nått annat egentligen? Är du inte snäll, varför inte det? Berätta hur du agerar? 

Illusion - jag skapar min värld

Jag skapar min värld i mig och och hur jag uppfattar världen utanför mig. Jag skapar en illusion om hur jag vill att det ska vara. Positivt eller negativt det har ingen betydelse. Jag skapar det jag vill känna. Det betyder också att jag skapar en bild, inte den faktiska verkligheten och då finns det även risk att jag med den bilden blir besviken. Jag kategoriserar och jag systematiserar på ett sätt för att bli känslomässigt nöjd. Det betyder också att det finns risk att jag väljer bort verkligheten och det som jag inte vill se även fast det finns där.

Internet är ett bra sätt att skapa min egen skyddade känslovärld. Jag bygger en egen bild av den jag tror mig tala med som oftast senare blir en annan bild i verkligheten. Telefon samma sak. När jag går in i en relation ser jag mer det som är positivt och kanske rent av blundar för det negativa. Ska jag köpa ett hus eller en bil eller andra varor är det oftast på illusionen av vilken känsla den kan ge mig som får köpet att bli av. Det är också så all marknadsföring fungerar, det är min illusion av hur lycklig jag ska bli när jag får varan som får mig att köpa den. 

Av någon anledning så vill vi skapa oss en egen värld byggd på ett löfte om något i framtiden. Syftet igen att vi vill ha nått. Risken såklart att illusionen inte alls stämmer överens med verkligheten. 

Många gånger blir det bra om syftet är rätt och valet styrt av både känsla och tanke. Det kan visst få vara spontant men då är risken att det mer blir styrt av mina dolda känslor. Här och nu och styrd av känslan kan bli grunda fattiga beslut som sällan överlever. Men om jag i nuet räknar med att det finns risker så har jag resan tagit in det i mina förväntningar. 

Illusion är ok om jag förstår att det handlar om det men kan ha brister om jag saknar insikt om det. Valet är alltid mitt och även konsekvenserna. 

Kan du se att du i bland agerar på för mycket känsla eller för mycket tanke? Bär du ibland på allt för mycket illusioner? 

Livet - ett nytt syfte

Jag funderar på om jag under mitt liv valt helt fel syfte. Jag har burit på samma syfte i livet som många andra. Jag har haft samma fokus som många andra och detta har lett till att jag separerat mig från andra. Detta har inneburit att jag isolerat mig och själviskt drivit det som var bra för mig och det jag ville ha. Det har inneburit missunnsamhet och kamp för att få. Kamp för att få minst det som andra har men gärna mer. Det har inneburit ensamhet. 

Denna separering från andra har drivit mig till det som jag känt rädsla för i tron att det skulle ta mig därifrån. 

Mina rädslor har drivit mig till mina rädslor. 

I en värld där mitt syfte alltid handlar om att ge på olika sätt och där gåvan till andra är att dela, hjälpa och få andra att klara sig och växa, försvinner separationen. I de läget är gemenskapen avgörande och nödvändig. Den gör mig tacksam och förhoppningsvis omgivningen tacksam. I ett sådant läge skulle krig, missunnsamhet och avund inte ha någon plats. 

Tänk bara för idag ska jag ge. Bara för idag är det inte mina behov att få som är målet och syftet utan min vilja och lust att ge. Hur skulle det förändra min egen känsla, mina tankar och mitt handlande? 

Vad skulle det innebära i möjligheten att leva i nuet?

Vad skulle det innebära för dig? 

Underbart är kort

Är det så att underbart är kort eller handlar det om hur jag väljer att se det? Förälskelsen är kort, kanske, men om jag lär mig att se hur kärleken förändras och utvecklas så kanske den inte är så kort, bara jag är nyfiken och tålig att våga vänta för att se och uppleva förändringen och förmågan att kunna ge. Bara jag från början begripit vad underbart är och vad mitt syfte varit med att fånga den.

Samma med lyckan, lyckan är kort för med lyckan kommer olyckan. Eller är det så? Hur kan en lycka jag upplever vara fel och för kort? Lyckan är min upplevelse och hur jag väljer att se lyckan och styrs av hur jag väljer att uppfatta den. Ruset är kanske kort men förmånen att uppleva den evig.

En ny bil, ett nytt jobb, en ny lägenhet, en ny bekantskap?

Jag lägger in förväntningar i det jag upplever som begränsar mig eftersom förväntan stegras utifrån en ny nivå, min historia eller min förväntan. Om jag är sjuk är min högsta lycka att bli frisk. När jag blir frisk förändras min högsta lycka. Är jag fattig är kanske min högsta lycka att få något. Jag är beredd att dela allt för jag har inte så mycket. När jag har något förändras min lycka till att få mer och mer och mer. Min girighet ökar vilket gör att jag blir mindre givmild. Jag kommer högre upp i att "äga " lyckan och därmed min risk för fall blir större och en olycka.

Underbart är kort kanske är en myt, den kan vara hur lång som helst om jag kan välja att vara tacksam i det jag har i varje stund. 

I ett liv där jag lever i nuet och lever här och nu är underbart alltid, eftersom det finns inget då eller sedan.

Hur förhåller du dig till begreppet lycka och att underbart är kort?

Reaktion - aktion - reflektion

Vad jag känner är inte alltid det jag behöver göra. Världen är full av intryck från det lilla till det stora. Ibland tyvärr så att jag glömmer att se det lilla och väljer det stora eller så fastnar jag på det lilla och blir inte medveten om det stora. Det stora kan vara vetskapen om att jag är en del i alltet det lilla att just jag har betydelse. 

Ibland är det lätt att fastna i det lilla som sker på t.ex Facebook. Världen begränsas till det liv som sker där och jag glömmer bort att livet finns runt omkring mig även när livet känns tungt är det mitt liv. Det är det livet som är just mitt, allt som sker. 

Tillbaka till reaktion- aktion. 

Det är inte självklart att det som känns eller det som jag tänker i allt som sker i mig eller utanför mig behöver leda till att jag agerar. Det behöver inte leda till att jag agerar med känslor inåt eller utåt. Det behöver inte innebära att världen går under eller att jag behöver trycka ner mig själv eller någon annan. Det kanske t o m  är så att jag bara behöver lyssna in känna in men inte agera. 

I andra stunder, särskilt när det handlar om fara behöver jag agera direkt. Det är också en del av kroppens funktion att alstra energi för att kunna fly snabbt genom att producera adrenalin. 

Men i väldigt många situationer kanske det bara handlar om att reagera och fundera men inte agera, inte ens agera innåt mer än att reflektera. 

Så kanske är det så att reaktion bättre kan kombineras med reflektion. Vid fara givetvis aktion men att jag väljer noga ut vad som är egentlig fara och vad som inte är fara. Resten bör vara reflektion. 

Reflektion ger mig en chans att ta in vad som sker innan jag agerar. Reflektion gör att jag kanske inte väljer fly eller anfalla utan något helt annat. Reflektion gör att jag växer utan att anfalla. Reflektion ger mig chans att inte fly. 

Vilka sätt har du och hur påverkar det din vardag? 

Tystnaden

Tystnaden kan skrämma mig. Tystnaden skrämmer mig för att jag får så mycket tankar och så mycket rörelse i mitt huvud. Tystnaden stör mig och känslan är att jag vill bort från det som är tyst för att slippa höra. Tystnaden påminner mig och får mig att känna gamla känslor och tänka gamla tankar. 

Tystnaden tynger när ingen ringer eller hör av sig och när det som fyller min tystnad enbart är illusioner. Jag vet att valet är mitt och att jag inte kan eller ska förvänta mig något men i mina sköra stunderna kan det vara svårt att stå emot. 

Men. 

Tystnaden ger mig också en paus. Den skapar ett utrymme mellan då och nu och mellan nu och sen. Tystnaden ger mig möjlighet att lyssna på det jag jag senast hört för att få möjlighet att ta in och känna in det jag precis fått till mig. Tystnaden är också vägen innan jag väljer att göra något. Tiden jag behöver för att tänka innan jag väljer att handla. Den ger mig förtankar på samma sätt som efter ger mig eftertankar. 

Tystnad för mig kan också vara att välja tystnaden för att sluta tänka. Jag fokuserar på en sak som t ex min andning för att bara tänka på den och stänga ute alla andra tankar. Jag andas, jag andas, jag andas. Tanken ägnas åt andningen och i övrigt är det tyst. När jag väljer tystnaden så får jag lugn i min själ. 

Ibland blir tystnaden min möjlighet att ta in det som finns utan för mig. Tystnaden välkomnar de ljud, de bilder och den känsla jag får av att beröras av det självklara. Sakta upp och se vad som egentligen händer jämfört med det jag tror händer. Det självklara utanför. Luften jag kan andas, ljuset som når mig, mörkret som får mig att se vad ljuset hindrar. Ljuden som är en barriär jag lever med eller den distingta fågeln som väljer att sjunga även fast våren ännu är långt bort. Havet som klickar när den möter stranden och bergsklipporna. Isen som sprakar. 

Tystnaden ger mig en möjlighet att välja. Tystnaden skapar ett nytt utrymme som jag kanske aldrig sett eller som jag saknat. 

Välkommen tystnaden, jag väljer hur jag möter dig. 

Vad betyder tystnaden för dig? 

Hur tar jag emot

När andra har en annan åsikt, är arg på mig, eller glad för den delen hur bär jag mig åt för att ta emot och fånga upp det den andra känner och tänker om mig eller om något? Hur gör jag mitt mottagande? Hur visar jag den andra att jag tagit emot den den personen sagt? Är jag beredd att lyssna innan jag säger mitt? Är jag egentligen intresserad att få reda på vad den andra tycker och hur den andra argumenterar i sak? Är jag beredd av tacksamhet att ta emot något en annan människa vill förmedla till mig och där en annan människa faktiskt väljer att säga något till mig? Denna människa väljer ju att ge mig tid för att berätta något för mig om mig eller i en sakfråga.

Är jag beredd att ta emot med öppna famnen eller går jag till försvar direkt när det är något negativt och slutar jag att lyssna? Om det är något positivt är jag då beredd att ta in det och acceptera att det är precis detta denna människa känner för mig just nu och tycker att jag är eller jag gör. 

Jag tror att emottagande är viktigt i alla lägen. Jag behöver först ta emot med ett öppet och villig sinne innan jag gör nått annat. När jag fått bekräftelse att den andra fått säga sitt avslutar jag med ett "-Tack".

Därefter kanske jag behöver fundera innan jag säger något.

För min del brukar jag när någon säger mig något, och i mina bästa dagar, säga att jag tackar för det du säger, jag ska fundera på det du sagt. På detta sätt så kan jag komma till sans och jag kan verkligen ta in vad den andra sagt. Jag kan väga det positiva och det negativa och jag kan smaka på det som kanske den andra har rätt i och det som jag kanske kan känna inte har med mig att göra. Att svara direkt kan ibland bli utan egen insikt oavsett om det är positivt eller negativt.

Hur gör du? 

Mörker

Vad väljer jag att se? Sedan lång tid denna höst/ vinter har det varit mörkt. Inte ens snön har hjälpt mig på vägen till det ljusa. Så fort en lite ljusstrimma av sol letar sig ned på vår del av jorden gör jag allt för att få tillgång till den kraft den kan ge. Helt plötsligt när den visar sig kan jag kommentera det och känna mig glada. Jag blir upprymda och hela kroppen vill sträcka på sig för att visa hur jag gillar det som sker.

Solen och ljuset kan också ställa krav. Då vill jag ut och ta del av energin. Då vill jag definitivt inte sitta inne och kura. Tänk en varm dag med stor stark sol men du väljer att sitta inne, tända ljus och se på film. Vad väcker det för känslor i dig? Känns det tillåtet att inte ta del av solen då? Då är mörkret mer tillåtande. Mörker och regn ger oss mer rätt att stanna kvar inne och kura. Då välkomnar vi mörkret.

Varje situation har två sidor. Hur jag väljer att se på det som sker avgör hur jag har möjlighet att hantera det. Väljer jag att känna mig styrda av det som sker och låta mina känslorna påverkas av det yttre på ett negativt sätt eller har jag i varje stund ett val att förhålla mig till det som sker utanför mig och innifrån mig? 

Hur känner du inför mörkret och ljusets påverkan? 

Ändra ord ändrar liv

Vad jag väljer att använda för ord styr hur jag uppfattar min värld. Det jag väljer att fokusera på blir mitt val. Det handlar inte om lycka eller olycka. Det handlar inte om att dölja eller trycka undan. Det handlar inte om att förställa mig, i någon riktning. Det handlar om mitt val.

Valet av ord styr hur min hjärna väljer att förhålla sig till mitt liv. Orden kan lyfta eller sänka. Orden styr mig i en viss riktning. Orden affirmerar mig, de får mig att känna och bekräfta mig. Bekräftelse kan vara både negativ eller positiv. Vilken bekräftelse jag väljer styrs av mitt mod och min sinnesstämning. Jag får det jag känner att jag är och känner mig som.

Självklart har allt det jag känner orsaker som kan vara bra att komma tillrätta med och acceptera men den snabbaste vägen att välja att förändra något i min egen sinnebild är just att välja ett annat ord. Orden talar till mig när jag tänker dessa ord och när jag hör mig säga orden.Det jag hör tror jag är sant vilket styr mig i den riktning mina ord står för.

Jag har själv ältat och använt mig av en massa negativa ord för att ytterligare bekräfta för mig själv om hur synd det varit för mig eller hur trist jag tycker något är. Säga något med samma ord en massa gånger blir som att verkligen övertyga mig själv om att det är så. Jag kommer verkligen inte undan, jag är verkligen i en svår situation och bekräftar det om och om igen i valet av mina ord. Det bekräftar. Men är det den bekräftelsen jag söker? Nej så klart men det är den bekräftelsen jag känner i min kropp och det är den bekräftelse jag får med valet av mina ord.

Hur gör du, vilka ord väljer du i ditt liv?

Lyckan är vår värsta fienden

Kan det vara så att lyckan är vår värsta fiende? Lyckan är svår att fånga och lätt tappa.

För att få tillgång till lyckan behöver vi ge nått av oss själva. När vi ger nått av oss själva finns det risk att vi blir sköra. När vi blir sköra kan vi uppfattas som svaga. I vår skörhet kan vi bli sårade. Svagheten med lyckan är just när den lämnar oss och vad den gör med oss. 

För att slippa bli utsatt är det lätt att låta bli att bli skör och att låta bli att ge nått av oss själva. Detta i sin tur betyder att vi har mindre chans att finna lyckan och så håller det på. 

För att jag ska få behöver jag ge. Att ge behöver jag bli ärlig och genuin. Blir jag ärlig och genuin tar jag risker. Tar jag risker finns det chans att jag bli skadad. 

Jag behöver således ta risker för att få och det är det priset jag alltid får betala. 

Men.

Om jag är genuin och ärlig mot mig själv och jag tillåter mig att vara svag och skör, vad är då risken? 

Vågar du tillåta dig att bli svag? 

Livet är en tragedi

"Livet är en tragedi för den som känner men en parodi för den som tänker" Detta är något som står tatuerat på rapparen Petters bröst. Spelet mellan tanken och känslan. Känslan ser sorgen i tankens spegel. Känslan är präglad av våra tankar men lever ett eget liv.

I allt förändringsarbete är det vårt arbete med tankarna som behöver förändras. Vi behöver tänka på ett annat sätt. Vi har en massa automatiska tankar som vi lärt oss tidigt som också twistar till det i oss och påverkar våra känslor. Automatiken styr mig åt ett håll känslomässigt för jag tidigt lärt mig att tro att det var så. Historien präglar mitt liv idag även fast historien för länge sedan gått i graven. När jag inser att de tankar jag har är gamla tankar som sker i ett liv som är här och nu lär jag mig sakta att våga tänka nya tankar styrt från hur det är nu inte för hur det var i går.

På samma sätt är det med känslorna. Gamla känslor ligger kvar och stör min närvaro idag. Jag ser inte vad som finns idag för det jag kände igår. Det jag kände då ligger kvar och loopar i mig idag på händelser som hände igår men som definitivt inte är en sanning idag. Mina känslor idag är en illusion som jag tror är sann, en känslosynvilla. Bara för att någon då sa att jag var värdelös betyder det inte att det då var sant och ännu mindre att det är en sanning idag. jag bär på känslominnen som redan då var osanna och konverterar det in i min nya tid, nuet. Även dessa känslor behöver arbetas bort med tanken för att få nya känslominnen skapad i min nya tid med mina nya tankar.

Livet är en tragedi om jag väljer att se det så. Livet är en parodi om jag väljer att känna in det så. Livet är allt, jag är allt och jag accepterar det liv jag lever och det liv jag fått. När jag accepterar mitt liv som det är kommer parodin, det blir inte en tragedi. Detta livet har skapat mig. Den jag är gör mig stolt även fast det är med både glädjen och brister. Utan det hade jag inte blivit jag. Vad det kan innebära i framtiden har jag ingen aning om, men idag är det alltet, för det är jag.

Älskar du ditt liv som du har och det som blivit du? Vad skulle behövas för att du skulle kunna ta in de orden i ditt hjärta? Om du kunde ta in de orden på ett sätt som skulle innebära att det skulle bli en sanning för dig, om det verkligen var möjligt, vad skulle det innebära för dig?

Acceptera olyckan

Vi jagar lyckan och jag antar att den finns i allas nyårslöften och planer för framtiden. Kanske inte minst facebook är vi glada i att tala om hur lyckliga vi är. Lyckan ska bara finnas där och gör den inte det är vi bedrövade och olyckliga. Andra verkar ha det jag saknar. Andra uppnår det jag inte ens kan komma i kontakt med. Allt är så lyckligt, alla är så lyckliga men inte jag. Hur lätt är det inte att tänka på detta sätt.

Stora helger kommer känslan över mig ibland hur jag ser andras planering och förverkligande av just sin helg och sina spännande möten. Jag ser andras men inte min. Den finns, men det är andras som jag ser och som tycks glänsa. Jag söker utanför mig själv istället för att se det jag faktiskt har.

I mitt liv kunde jag aldrig förstå från början att alla mina misslyckande och mina handlingar som skapade all min tidigare bedrövelse senare i livet skulle bli min lycka. Jag kunde då aldrig förstå att mina brister i livet skulle bli min lycka som ett redskap i arbetet med andra människor.

Lyckan är nått jag kan få tillgång till men det är lika självklart att jag kan få gå vägen via olyckan. Olyckan är följeslagaren till lyckan och en del av livet. Det är sådant som är positivt och sådant som är negativt. När jag väljer att fokusera på att jaga lyckan behöver jag samtidigt acceptera olyckan för den är lyckans följeslagare. Det liksom ingår i paketet. Hur många misslyckandes har inte gjorts innan lyckan kom. Det jag som utomstående får reda på när det sker en lycka är just enbart lyckan, sällan eller aldrig all olycka som genomlevts.

Jag behöver glädjas allas lycka särskilt för jag vet vilken olycka de fått genomleva för att komma dit.

Lyckan kommer lyckan går,....den som kan leva med olyckan lyckan får. Nej den går inte så men det skulle passa utmärkt för jag tror att det är precis på det sättet. Lyckan finns i oss alla särskilt om vi kan acceptera att olyckan finns som en del av livet. Kanske är det så att för att få lyckan behöver vi förstå att olyckan gör dess sällskap, det liksom ingå i paketet.Om jag förstår att det krävs misslyckanden för att lyckas är ett nederlag aldrig förödande utan en naturlig del i det som sker. Ungefär som att efter regn kommer sol.

Ser du olyckan som en förbannelse och ett nederlag eller kan du acceptera att den är en del av ditt lyckande?